Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Amnesti åt Amaltheamännen, februari 1914
- Genom gallret (Bernh. Bengtsson)
- Varför vi kräva amnesti (Einar Ljungberg)
- Tidningen Amnesti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GENOM GALLRET.
| Av |
| BERNH. BENGTSSON. |
Man högg från er med svekets klo det magra fattigbrödet —
en hämdens blixt med varningsklang
ur hungerns av grundsmörker sprang —
då ropade på dom oeh död det skrämda överflödet!. |
* *
* |
Nu smeker vinterns vita hand ert ödes gråa murar –
men domningen i tvångets snö
skall brytas när i vårligt tö
vår stämma lyfter taken av förbannelsernas burar! |
* *
* |
När lögn och hat sin galla tömt vid det förflutnas stränder –
på mänskorättens öppna ting
vi sluter kring er frihet ring
och hälsar er med sol och sång och trycker era händer! |
Varför vi kräva
amnesti.
Den stora hamnarbetarkonflikten 1908
bringade arbetarna många och svåra offer.
Bland dem var tre unga proletärers sorgliga
öde att oförväget kasta in sina liv i striden
och framkalla ett dåd, som därest saken
blivit allvarligt genomtänkt och man på
förhand tänkt sig en sådan utgång säkerligen
aldrig blivit utfört. Avsikten var ej att döda,
utan skrämma de hårdhjärtade från deras
nesliga gärning att stänga vägen för de för sin
rättmätiga lön kämpande arbetarna. Det var
de utmanande arbetsgivarna, vilka
tillspetsade situationen med oerhört fräcka tilltag
mot de för sitt hårda arbete klent betalda
och slaviskt hållna hamnarbetarna. Det var
de upphettade sinnena, som tände
explosionen som kastade tre ynglingar i fångenskap.
Dessa proletärer voro inga brottslingar,
därför att de avlats i fattigdom, frusit och
svultis i livskampen och därför helt naturligt
kände varmt och ville handla uppoffrande för
den klass de tillhörde. Men lagens bokstav
är sträng och dess domslut hårda, man tar
föga eller ingen hänsyn till de förmildrande
och förklarande omständigheter som drivit
fram handlingen. Till den obeveklige och i
livskampen otränade människobrodern som
har så lätt att fälla dom över en olycklig
rikta vi orden:
»Döm ej strax den vilseförda
stolta broder med förakt,
inte vägde du den börda
ödet på hans skuldra lagt.»
Sverges arbetare har förstått sin plikt.
Den igångsatta petitioasrörelsen har omfattats
med ett stort och levande intresse. I
hundratusental räkna vi dem, som stå bakom
denna begäran att samhället nu skall öppna
fängelset för de redan tillräckligt hårt
straffade.
Denna petition får icke missförstås.
Kommitténs ledamöter äro inga salongsbjältar.
Hade det varit meningen att underdånigt
och i krypande fjäsk tigga om de fängslades
förlossning hade kommittén icke kunnat bli
olyckligare sammansatt. En samling
repuplikaner och socialister, vilka själva setat i
fängsligt förvar för brott mot samhällets
lagar. Nej, vi fatta icke saken så. Icke ett
slaviskt knäböjande inför en allsmäktig
härskare, utan ett manligt uppträdande,
öppenhet och ärlighet och med allvar i rösten. Vi
vilja ock gärna tro, att konungen, det
nuvarande samhällets högste representant, skall
föredraga det senare.
Då vi bära fram den stora listinsamlingen
blir den ett talande vittnesbörd om att det
icke är de priviligierades talan som här
framföres. Det är hårda, valkiga och
kraftiga händer som hållit pennan. Listorna
bära tydligt spår av arbetet där nere i
Grottes kvarnar utav dem som bära dagens
tunga och hetta. Dessa, som sällan eller
aldrig synas i slottsgemaken och som sällan
besvära med audiens. Nu, då en gång en
sådan väg beträdes, då en underhandling
mellan klasserna ifrågasättes, skall den då
beviljas och respekteras?
Det ligger i konungens hand att korrigera
de domar, som lagens obevekliga bokstav ej
kan mildra. Det är denna, av lagen givna
möjlighet, som åberopas. Att ej villfara
petitionen skulle säkerligen vidga klyftan
mellan landets första medborgare och alla de
som redan nu äro medvetna om att de
komma i sista rummet. Landets organiserade
arbetare skulle kasta bort den sista
förhoppningen till första statsmakten: att den på
något sätt vill främja deras speciella krav.
I de stora kulturländerna ha i de
oundvikliga sociala konflikterna politiska brott
blivit begångna som från samhällssynpunkt
varit vida svårare, men myndigheterna har
i de flesta fall tillmötesgått kraven på
rättvisa korrigeringar. Det är också en gärd
av rättvisa Sverges organiserade arbetare
begära då de kräva frihet för Amaltheamännen.
Skola arbetarna petitionera förgäves, eller
skall det visa sig att den parlamentariska
vägen kan beträdas också av revolutionärer?
Det senare vore lyckligt för alla parter. Den
sociala kampen är ofrånkomlig, men det är
ej absolut nödvändigt att den föres alltför
hatfullt hård. Bristande förståelse för andra
människors lidande framkallar som. vi ser
ständigt nya brott
»och hård av hat blir den som var
ett barn ännu i går.»
I största förhoppning gå arbetarna fram
för kravet: Amnesti åt Amaltheamännen.
Svaret, huru det än blir, får givetvis en stor
betydelse, kanske av oanad räckvidd.
 |
| |
Då inträsset för tidningen Amnesti visat
sig vara över förväntan stor, både vad det
gäller bidrag som kommissionärer, (upplagan
torde bli omkring 40,000 ex.) har kommittén
beslutat att utge ett andra nummer i början
av mars. Även detta nummer kommer att
bli innehållsrikt och gediget. Förutom
medverkan av medarbetarna i detta nummer,
kommer det att innehålla artiklar i ämnet
av Carl Romanus, C. N. Carleson, Z.
Höglund, Albert Sundin m. fl. Dessutom en
rundfråga till riksdagsmän och politici, och
andra bemärkta personer om deras ställning
till Amaltheafrågan. Ävenså fotografier från
fängelserna, såväl exteriörer som interiörer,
där Nilsson, Rosberg och Stern sitta. Då
vi alltså kunna utlåva ett rikt och intressant
innehåll i ett andra nummer av Amnesti och
det är av allra högsta betydelse för
petitionen att det agiteras kraftigt i både tal och
skrift uppmanar vi amaltheakommittéer,
kommissionärer och intresserade att — för
bestämmande av upplagans storlek —
omedelbart insända rekvisition till
Amaltheakommitten, Hagagatan 16, Stockholm.
Priset blir 10 öre, med 20 proc. för
kommissionärer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:10:00 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/amaltheapr/feb1914/0004.html
