- Project Runeberg -  Amnesti åt Amaltheamännen / 1 Maj 1914 /
2

(1914)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amnesti åt Amaltheamännen, 1 maj 1914 - Amnestikravet (Einar Ljungberg) - Opinionsrörelsen för Amalthea-männens frigivning i Amerika - Frihet och Livsvärde (Arvid Johansson)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Amnestikravet.



Åter bryter en förhoppningsfull vår in.
Solen stiger allt högre för var dag. Dst
frusna sinnet eldas oah värmes. Blodet får
en raskare fart och bultar med livsglad iver
sina pulsar.

Ut i sol och luft är den gemensamma
längtan, som mied sällsam makt besjälar alla
frihetsträngtande människor. Vilken
oskattbar lycka att få hänge sig åt vandringen i
skog och mark. Fritt ooh obehindrat få
njuta solens heta kyssar och vindens svala
smek.

Frihet att ostörd få äga sig själv och
obehärskat kunna tillgodogöra sig jordens
skapelser är att leva.

I dessa ljusa öch varma vårdagar, då
levnadsmodet stiger och kärleken till livet
kommer oss att glömma mångt ooh mycket av
lidna oförrätter få vi dock inte glömma
dem som försmäkta bakom fängelsets
murar och bida med iver vår hjälp.

Amaltheamännen.

Vad som vi för ett par år sedan önskade
är nu en organiserad vilja. Arbetarklassen
har i Amaltheaopinionen gett sin mening
oförtydbart tillkänna.

Den fordrar nu i rättvisans namn, att
fängelselidamdet må vara slut för de så hårt
straffade Amaltheaoffren. Samhället har
redan nu, i die sex långa åren, utkrävt sin
tribut. Den juridiska stränghneten har gjort
sitt, vi vilja nu att den moraliska
rättfärdiighetskänslan skall tala.

I dessa dagar var det bestämt att
petitionsslistorna skulle frambäras inför
benådningsrättens handhavare. På Rosbergs
uttryckliga önskan fingo listorna ej
framläggas för konungen förr än efter april
månads utgång. Den politiska situationen har
emellertid gjort kommittén tveksam
huruvida för sakens framgång det vore klokt att
just nu uppsöka konungen i detta syfte. De
officiella rådgivare, som för närvarande
omsluter monarken, inger genom sin
uppenbara kampställning, mot arbetarklassens
önskemål knappast några förhoppningar.

Vore det maningen att söka övertala
eller beveka konungen att visa sig
tillmötesgående, då behövdes inga hänsyn tagas till
den för handen liggande situationen. Då
kunde det, ytligt betraktat, vara likgiltigt
om landets regering voro av höger- eller
vänsterfärg. Men så fattar helt säkert inte
landets arbetare saken. Då vone det ju
tämligen överflödigt att samla alla dessa namn
på petitionslistorna, som om aldrig så
många säkerligen imponerade lika lite på
monarken som Tommelillapetitionen. Sverges
arbetare ha under år 1909 lärt att de ej
kunna förlita sig på furstar.
Arbetarklassen har möjlighet att för det första genom
en parlamentarisk press framtvinga frihet åt
Amaltheamännen. Amalthea-agitationen har
för det första gjort klart för arbetarklassen
vad deras plikt är. Denna agitation har
medfört att mer än 100,000 personer ställt
sig bakom detta frihetskrav. Men inte
allenast dessa massor av arbetare har vunnits
för saken. Så vitt jag kan förstå intager
den socialdemokratiska representationen i
riksdagen en mera sympatisk ställning till
frågan nu än förut. Om någonstädes
massans önskningar skall göra sig hörd bör
det vara här. Ha vi den soc.-dem.
riksdagsgruppen på vår sida är därmed ganska
mycket vunnet. I Sandömännens frigivning
gjorde gruppen en stor insats. I den nu
valda andra kammaren, har inget av de tre
partierna absolut majoritet. Med den
spänning som råder mellan högern och
liberalerna kan socialdemokraterna tillsammans
med de senare störta den nuvarande
högerregeringan om den som det visat sig, vill
stanna kvar vid makten. Då ingen högerministär
kan vinna den parlamentariska
förutsättningen att regera, är det möjligt för liberala
partiet att liksom i Danmark oaktat det besitter
mindretal dock regera med
socialdemokraternas stöd. D. v. s. så länge de ej gå
fientligt fram mot arbetarnas vitala krav.
Under en sådan, mycket tänkbar, situation
skulle socialdemokraterna komma i tillfälle
att utöva präss på regeringen och
konungen är sin tur beroende av sina rådsmän och
på den vägen skulle det vara en möjlighet
att monarken skulle kunna vinnas för
amnestikravet.

Men det är ju klart att kommittén ej kan
sitta och vänta på en sådan situation.
Kommer icke en sådan till stånd måste ju de
hundra tusenden, som petitionerat, ha klart
besked. Redan nu har från visst håll
framförts att andra åtgärder böra tillgripas. Blir
petitionen avslagen tvingas arbetarne att
upptaga den direkta aktionen till diskussion.

Men först gäller det att få petitionen så
kraftig som möjligt och här är det avgörande
skälet för att kommittén måst något skjuta
på listornas framläggande. Ännu är det
många platser som ej insänt sina listor trots
uppmaningar härom. Bland dessa är det
några av de större platserna.
Namninsamlarna har på en del platser önskat att få
arbeta ännu någon tid oah så gott som varje
dag komma rekvisitioner på flera listor. Vi
ställa därför en sista maning till hela
landets arbetare:

Låt oss nu taga i med fart för att få ännu
flera att gå med på amnestikravet. Skriv
efter listor. Låt även kvinnorna teckna
sina namn och så återlamna dem fortast.
Kommittén skall i arbetarpressen ange den tid
då listorna ovillkorligen måste vara inne för
inbindning. Socialister, syndikalister och
demokrater, låt oss gå enigt och kraftigt
fram för amnestikravet. Leve
Amalthea-männen!
                                                                                Einar Ljungberg.

Opinionsrörelsen för
Amalthea-männens frigivning i
Amerika.



Svenska ungsocialister, som nu äro
bosatta i Amerika, ha där tagit initiativ till
opinionsrörelse för Nilssons, Rosbergs och
Sterns frigivning.

Redan förra vintern anordnade de
opinionsmöten och publicerade artiklar i såväl den
svenska som engelska prässen.

Amaltheakommittén i Ohicago utsände i
fjol petitionslistor. Då jag sist fick
meddelande från Amerika om denna sak, hade på
en del listor som återkommit till kommittén
15,000 svenskar skrivit sina namn. Då hade
emellertid endast en liten del av de många
tusen listor, som utsänts, återkommit.

Till Staaffska regeringen skickades cirka
100 resolutioner från svenska möten i
Amerika. Dessa möten voro i medeltal besökta
av 150 pärsoner.

I januari hade Amaltheakommittén i
Chicago 300 dollar inneatående på bank, samt
50 dollar i kassan.

Kommittén har dessutom betalat
tryckning av petitionslistor, lokalhyror o. s. v.

Till de engelsktalande arbetarna har
kommittén utsänt ett upprop.
Tryckningskostnader och porto för detta upprop gick till
215 dollar, vilket också är betalt.

Från engelsktalande arbetare hade till
svenska regeringen i januari insänts 202
amnesitikrävande resolutioner. Dessa
resolutioner hade antagits av cirka 20,000 arbetare.

Bland dem som talat på de offentliga
opiniomsmötena i Amerika är Fr. Werenskjöld,
W. Wald, Ragnar Johansson, Vilhelm
Södergren ooh den i Amerika populäre
advokaten Clarence Darrow m. fl.

Socialist partys exekutiva kommitté har
med alla röster mot en beslutat stödja
opinionsrörelsen i Amerika.

Detta är i korthet vad Ragnar Johansson
i Chicago meddelat mig om opinionsrörelsen
i det fjärran Västern.

Våra amerikanska kamraters arbete i
opinionsrörelsen bör bli en kraftig maning
till oss som ännu bo i »Frihetens stamort
på jorden» att med fördubblad energi
deltaga i striden för Amaltheamännens
frigivning.

Frihet och Livsvärde.



För närvarande äro begreppen »Frihet
och Livsvärde
» illusoriska, åtminstone
när det gäller personer som ha att kämpa
mot så att säga allt och alla.

Detta spörsmål i sammanhang med det
sociala krigets offer har till stor del sin
grund uti att där den kollektiva kampen
saknas och en del individer som hålla fast
vid kampsocialismen i stället för en
filantropisk sammanslutning utan mål, bli
många gånger försöksobjekt på detta område.
Antalet torde vara oräkneligt, fastän man
endast observerar en del enstaka direkta
fall.

Utan att här prisa handlingen, om den
är straffvärd eller ej, vill jag framhålla den
som en framtvingad nödvändighet.

Orsaken torde i detta fall stå klart för
en var, och jag inskränker mig till att
nämna dels skillnaden mellan strejkande
arbetare oah en strejkbrytare samt samhällets
omvårdnad om de senare, ävensom de
medel samhället vågar använda mot dem på
vilkas skuldror samhällets ekonomiska tyngd
vilar.

Om man drar en paralell mellan å ena
sidan klassdomen i Sverige 1908 samt i
Buviken i Norge 1913, vilken existerade
under omkastade förhållanden skall man se, att
då man i Norge värderar en strejkande
arbetares liv, då den skjutes av en beväpnad
strejkbrytare tiil 500 kr, dömer man i
Sverige för att sona en av den svenska
statsmakten eskorterad engelsk strejkbrytares
liv 3 män Nilsson, Rosberg och Stern till
livslångt straffarbete.

Det siar om kamp för att lösas
Till frihet, all tryckt proletär,
Vars framtid i fängelset slösas
Vak upp! till en stående här.

                                                                                Arvid Johansson.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:10:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amaltheapr/maj1914/0002.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free