- Project Runeberg -  Åtta hundra mil på Amasonfloden / Förra delen /
13

(1881) [MARC] Author: Jules Verne Translator: C. A. Swahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Bestulen tjuf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öfverraskar honom i denna belägenhet och han är urståndsatt
att försvara sig.

Denna apa, hvilken i Brasilien äfven benämnes
barbado, var högväxt. Hennes smidiga och starka lemmar göra
henne lika duglig att kämpa på marken som att hoppa
från gren till gren i toppen af skogarnas jättar.

Guariban närmade sig, som sagdt, försigtigt och med
korta steg. Hon såg sig än åt höger än åt venster och rörde
derunder svansen hastigt. Naturen har icke nöjt sig med
att åt dessa apor gifva fyra händer; hon har visat sig ännu
frikostigare, i det hon i sjelfva verket skänkt dem fem,
ty deras svans besitter förmågan att kunna gripa om ett
föremål.

Guariban nalkades allt jemt utan buller och svängande
en grof käpp, hvilken, förd af ett par kraftiga armar, kunde
blifva ett fruktansvärdt vapen. Utan tvifvel hade hon
varseblifvit den under trädet liggande sofvaren och dennes
orörlighet lockat henne att taga honom i betraktande på
närmare håll. Hon skred alltså framåt, ehuru icke utan
en viss tvekan, och stannade slutligen på tre stegs afstånd
från honom.

Hennes ludna ansigte förvreds af ett otäckt grin, som
blottade de hvassa, bländhvita tänderna, och hon började
svänga käppen på ett för skogskaptenen föga lugnande sätt.

Helt säkert väckte åsynen af Torrès inga välvilliga
känslor hos guariban. Hade hon då någon särskild
anledning att hysa agg till denne representant för
menniskoslägtet, som genom slumpens tillskyndelse låg der försvarslös
i hennes väg? Kanske. Man vet i huru troget minne en
del djur bevara den dåliga behandling, hvarför de varit
föremål, och det var icke omöjligt att denna apa af
liknande orsak hyste något gammalt groll mot trappers.

För indianerna i synnerhet är apan ett villebråd, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:10:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amason/1/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free