Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Familjen Garral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Benito gjort Manoel Yaldez’ bekantskap. Denne unge man
var son till en köpman i Para och studerade vid samma
läroverk som Benito. Öfverensstämmelse i så väl karaktär
som tycken förenade dem snart i en innerlig vänskap, och
de blefvo två oåtskiljaktliga kamrater.
Manoel var född år 1832 och ett år äldre än Benito.
Han hade ingen annan att sluta sig till än sin moder,
hvilken lefde af den anspråkslösa förmögenhet hennes man hade
lemnat efter sig. Sedan Manoel fullbordat sina förberedande
studier, beslöt han att egna sig åt den medicinska
banan, ty han älskade lidelsefullt detta ädla yrke, och det
var hans afsigt att blifva militärläkare.
Vid den tidpunkt, då vi finna Manoel Valdez till sammans
med hans vän Benito, hade han redan fått sin första
anställning och kommit för att vistas några månader på
fazendan, der han brukade tillbringa sina ferier. Den unge
mannen, hvilken hade ett fördelaktigt utseende och en
distingnerad hållning, som klädde honom förträffligt, blef
ännu en son i Joam och Yaquitas hem, men denna egenskap
af son, som gjorde Manoel till Benitos broder, föreföll
honom otillräcklig, då han tänkte på Minha, och snart skulle
han fästas vid den unga flickan genom ett starkare band
än det, som förenar broder och syster.
År 1852 — hvaraf fyra månader redan voro förflutna
vid denna berättelses början — var Joam Garral fyrtioåtta
år. Ehuru han lefde i ett mördande klimat, som sliter
fort, hade han genom sin måttlighet, sitt regelbundna
lefnadsätt och framför allt genom sin arbetsamhet kunnat
härda ut der, hvarest andra åldras i förtid. Hans kortklippta
hår och helskägg hade redan börjat gråna. De brasilianska
köpmännens och fazenda-egarnas till ett ordspråk blifna
redbarhet stämplade hans ansigte, hvari ärligheten var det
mest i ögonen fallande draget. Ehuru hans lynne var lugnt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
