Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Tvekan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
möjligt att han icke sjelf skulle dela denna sin hustrus
önskan?
Yaquita hade fattat sin mans hand, och med denna
smekande röst, som för den sträfsamme och slutne
arbetaren varit hans lifs hela musik, sade han nu:
”Joam, jag kommer för att tala med dig om ett förslag,
som vi på det lifligaste önska att du måtte gilla
och hvilket skall göra dig lika lycklig som våra barn och
jag äro.”
”Hvarom handlar det, Yaquita?” frågade Joam.
”Manoel älskar vår dotter, hon älskar honom tillbaka,
och de skola finna lyckan i denna förening ...”
Vid Yaquitas första ord hade Joam Garral icke
kunnat beherska sin första häftiga sinnesrörelse och rest sig
upp. Derefter slog han ned ögonen och tycktes vilja
undvika sin hustrus blick.
”Hvad går åt dig, Joam? frågade hon.
”Minha ... gifta sig?” stammade Joam.
”Min vän”, fortfor Yaquita med beklämdt hjerta, ”har
du någon invändning att göra mot detta giftermål? Har
du inte redan märkt Manoels känslor för vår dotter?”
”Jo ... och sedan ett år ...!”
Joam satte sig åter utan att afsluta meningen.
Genom en kraftig viljeansträngning hade han återvunnit
sjelfbeherskningen. Det oförklarliga intryck han erfarit var nu
borta. Hans blick fästes åter på Yaquita, och han
betraktade henne en stund tankfull.
Yaquita fattade hans hand.
”Joam”, sade hon, ”skulle jag då ha misstagit mig?
Var det då inte din önskan att detta äktenskap skulle
ingås en dag och att det skulle skänka vår dotter den
sällhet hon förtjenar?”
”Jo ... jo visst”, svarade Joam, ”men ... Yaquita, detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
