Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Tvekan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
giftermål, hvarom vi alla äro ense ... när skall det ske?
... Snart?”
”Vid den tid, då du finner det lämpligt, Joam.”
”Och det skall ega rum här ... i Iquitos?”
Dessa ord tvungo Yaquita att inlåta sig på den
andra frågan, som låg henne om hjertat. Hon gjorde det
också, ehuru icke utan en lätt begriplig tvekan.
”Joam”, sade hon efter ett ögonblicks tystnad, ”hör
noga på hvad jag säger. Jag har med anledning af detta
bröllop att göra dig ett förslag, som jag hoppas du
skall gilla. Redan två eller tre gånger under tjugu år
har jag föreslagit dig att du skulle föra vår dotter och
mig ända till provinserna vid Amason-flodens nedre lopp
och Para, som vi aldrig sett. Uppsigten öfver fazendan,
de arbeten, som kräfva din närvaro här, ha gjort det
omöjligt för dig att uppfylla vår önskan. Om du på den tiden
gjort en sådan resa, hade den också räckt blott några
dagar, skulle det kunnat skada dina affärer. Nu deremot ha
dessa nått en blomstring långt utöfver hvad du vågat drömma,
och om också inte hvilans timme ännu slagit för dig, borde
du nu kunna göra dig ledig under åtminstone några veckor!”
Joam Garral svarade icke, men Yaquita kände hans
hand rycka till i hennes som om han erfarit en
smärtsam förnimmelse. Ett svagt leende krusade emellertid
hennes mans läppar; det var liksom en tyst inbjudning till
hans hustru att fullborda hvad hon hade att säga.
”Joam”, återtog hon, ”vi ha här ett tillfälle, som
aldrig mer skall erbjudas oss i vårt lif. Minha skall gifta
sig, bosätta sig långt bort härifrån och måste således lemna
oss! Det är den första sorg vår dotter förorsakar oss, och
mitt hjerta sammanpressas, då jag tänker på denna snara
skilsmässa. Nå väl, jag skulle vara nöjd, om jag finge följa
med henne ända till Belem! Tycker inte du också att vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
