- Project Runeberg -  Åtta hundra mil på Amasonfloden / Förra delen /
40

(1881) [MARC] Author: Jules Verne Translator: C. A. Swahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Tvekan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

borde lära känna hennes blifvande makes mor, den, åt
hvilken vi skola anförtro henne? Jag tillägger att Minha
inte skulle vilja tillskynda fru Valdez den sorgen att se
henne gifta sig långt bort från hennes blifvande hem. Skulle
också inte du, käre Joam, om din mor lefvat, då vi gifte
oss, velat att vårt bröllop firats inför hennes ögon!”

Vid dessa Yaquitas ord gjorde Joam Garral åter en
rörelse, som han icke kunde undertrycka.

”Min vän”, fortfar Yaquita, ”hur gerna skulle jag inte
till sammans med våra båda söner Benito och Manoel och
dig se vårt härliga Brasilien, fara utför denna majestätiska
flod ända ned till de sista provinserna invid dess stränder!
Det förefaller mig som om skilsmässan blefve mindre grym
der nere! Vid hemkomsten skulle jag i tanken kunna återse
min dotter i den bostad, der hennes andra moder väntar
henne. Jag skulle då inte tänka på henne i för mig okända
förhållanden, jag skulle känna mig mindre främmande för
hennes sysselsättningar.”

Denna gång höll Joam ögonen ofrånvändt fästa på sin
hustru och betraktade henne länge, men icke ett ord kom
öfver hans läppar.

Hvad försiggick inom honom?

Hvarför denna tvekan att tillmötesgå en i sig sjelf så
billig önskan, att säga ett ”ja”, hvilket tycktes böra skänka
hans älskade en så liflig glädje?

Vården af hans affärer kunde icke längre gälla som
ett tillräckligt skäl, ty en frånvaro på några veckor skulle
alls icke sätta dem i fara, och hans arbetsföreståndare borde
helt säkert kunna fylla hans plats på fazendan.

Och dock tvekade han ännu.

Yaquita hade tagit sin mans hand i sina och tryckte
den ömmare än förut.

”Joam”, sade hon, ”det är inte af en nyck jag ber dig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:10:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amason/1/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free