- Project Runeberg -  Åtta hundra mil på Amasonfloden / Förra delen /
41

(1881) [MARC] Author: Jules Verne Translator: C. A. Swahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Tvekan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ge efter. Nej, jag har länge öfvervägt det förslag jag nu
framstält, och om du samtycker, förverkligar du min
käraste önskan. Våra barn veta af det steg jag nu tagit. Minha,
Benito och Manoel bedja dig att du och jag följa med dem.
Jag tillägger att vi hellre skulle vilja se bröllopet firadt i
Belem än i Iquitos. Det blefve för vår dotter, för hennes
bosättning, för den ställning hon kommer att intaga i
Belem nyttigt att man såge henne komma dit i sällskap med
de sina, och hon skulle sålunda synas mindre främmande i
denna stad, der hennes återstående dagar komma att
förflyta."

Joam Garral dolde för ett ögonblick ansigtet i sina
händer liksom kände han behof af att samla sina tankar
innan han afgaf ett svar. Tydligen fans ännu inom honom
en tvekan, som han ville motarbeta, en fruktan till och
med, som hans hustru visserligen anade, men hvars orsak
hon icke kunde fatta. En hemlig strid utkämpades
innanför denna tankfulla panna. I sin oro nästan förebrådde sig
Yaquita att han hade vidrört detta ämne. I hvad fall som
helst ämnade hon emellertid underkasta sig hvad Joam
komme att besluta. Om denna resa tycktes blifva honom
för påkostande, skulle hon undertrycka sin önskan, aldrig
vidare tala om att lemna fazendan, aldrig fråga sin make
om skälet till detta oförklarliga afslag.

Några minuter förflöto.

Joam Garral hade rest sig upp och utan att vända sig
om gått bort till dörren. Der tycktes han kasta en sista
blick på denna sköna natur, på denna vrå af verlden,
hvarest hela hans lifs lycka nu gömts i tjugu år.

Derefter återvände han med långsamma steg till sin
hustru. Hans anletsdrag hade undergått en förändring, det
var uttrycket hos en man, som oryggligt fattat sitt beslut
och hvars villrådighet upphört.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:10:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amason/1/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free