- Project Runeberg -  Åtta hundra mil på Amasonfloden / Förra delen /
61

(1881) [MARC] Author: Jules Verne Translator: C. A. Swahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Hvarthän en lian kan leda

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


”Bravo, bravo! Nu äro vi bara främlingar här!”
inföll den unga mulattskan och klappade händerna.

”Främlingar, som se hvarandra för första gången”,
tillade den unga flickan, ”som sammanträffa, som helsa ...

”Min fröken ...”, sade Manoel och bugade sig för
Minha.

”Med hvem har jag den äran att tala?” frågade den
unga flickan med det största allvar i verlden.

”Med Manoel Valdez, hvilken skulle skatta sig lycklig,
om er bror vore af den godheten att presentera ...

”Ah, för böfveln, sådana fördömda fasoner!” utbrast
nu Benito. ”Det var verkligen ett dumt påhitt af mig!...
Varen derför förlofvade som hittills, mina vänner! Varen
det så länge det roar er!... Varen det i all evighet!”

”Evighet! upprepade Minha, hvilken detta ord undföll
så naturligt, att Lina började skratta med full hals.

En erkänsam blick från Manoel belönade den unga
flickan för det oförsigtiga bruk hon gjort af sin tunga.

”Låtom oss gå, så prata vi mindre! Framåt derför!”
sade nu Benito för att rädda sin syster ur hennes
förlägenhet.

Minba gjorde sig emellertid alls icke brådtom.

”Ett ögonblick, min bror!” sade hon. ”Jag lydde dig,
som du sjelf sett! Du ville tvinga Manoel och mig att
glömma hvarandra, så att vi inte skulle skämma bort din
utflygt! Nå väl, nu vill jag i min ordning be dig göra en
uppoffring, så att inte min promenad må förderfvas. Du
skall, om det behagar dig och till på köpet om det inte
behagar dig, lofva mig att glömma ...

”Glömma hvad?”

”Att du är jägare, min herr bror!”

”Huru, du förbjuder mig ...?

”Ja, jag förbjuder dig att skjuta på alla dessa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:10:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amason/1/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free