- Project Runeberg -  Åtta hundra mil på Amasonfloden / Förra delen /
64

(1881) [MARC] Author: Jules Verne Translator: C. A. Swahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Hvarthän en lian kan leda

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvarandra nu från gren till gren. Här och der trängde ett
solstrålsknippe ända ned bland busksnåren. I dessa tropiska
skogar tyckes ljuset verkligen icke vara ett oundgängligt
vilkor för deras existens. Luften är tillräcklig för
utvecklingen af dessa stora och små växter, träd eller örter, och
all den värme de behöfva hemta de, icke ur den omgifvande
atmosfären utan ur skötet af jorden, der den magasineras
som i en ofantlig ugn.

Och på dessa orkideer, kaktusar och en massa parasitväxter,
som bildade en liten särskild skog under den stora,
hvilken mängd af underbara insekter, dem man skulle känt
sig frestad plocka, som om de varit verkliga blommor,
skimrande i guld och alla upptänkliga färgskiftningar, hela
legioner af lysande skalbaggar, ur hvilkas ögon ett gulaktigt
sken utströmmade.

”Huru underbart!” utbrast den entusiastiska unga flickan.

”Du är här hemma hos dig, Minha, eller åtminstone
har du sagt så”, yttrade nu Benito, ”och besinna bara hur
du talar om dina rikedomar!”

”Drif gerna gäck med mig, min kära bror!” svarade
Minha. ”Jag har väl rättighet att berömma så många vackra
saker, eller hur, Manoel? De komma ur Guds hand och
tillhöra hela verlden!”

”Benito må gerna skratta!” sade Manoel. ”Han har
ibland sina poetiska ingifvelser, ehuru han försöker göra en
hemlighet deraf, och han beundrar alla dessa naturskönheter
lika mycket som vi; men får han bara en bössa under
armen, far väl då med all hans poesi!”

”Men var då poet nu, min snälla bror!” utbrast den
unga flickan.

”Jag är poet!” svarade Benito. ”O, tjusande natur
o. s. v.”

Det måste emellertid medgifvas, att då Minha förbjöd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:10:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amason/1/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free