Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Den sista natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då Joam Dacosta befann sig ensam, satt han länge
orörlig. Han stödde armarna mot ett litet bord och höll
hufvudet nedlutadt i händerna.
Hvad försiggick inom honom?
Hade han kommit till den öfvertygelsen att den
menskliga rättvisan omsider skulle frikänna honom, sedan hon
misstagit sig den första gången?
Ja, han hoppades det ännu!
Han visste att med Jarriquez’ till Rio de Janeiro
afsända rapport rörande hans identitet följde äfven den
försvarsskrift han sjelf uppsatt med så mycken öfvertygelse, och
detta hans försvar befunne sig nu i myndigheternas händer.
Som man vet, innehöll denna skrift hans lifs historia
allt ifrån den stund, då han erhöll anställning vid
diamantdistriktets byråar, och till det ögonblick, då jangadan
kastade ankar utanför Manao.
Joam Dacosta genomgick nu i minnet hela sitt flydda lif.
Han lefde om sitt förflutna från den tid, då han,
fader- och moderlös, kom till Tijuco. Der hade han genom
sin flit befordrats inom generalguvernörens byråar, i hvilka
ban anstäldes redan i sina unga år. Framtiden log mot
honom. Han hoppades kunna hinna någon hög befattning!
Derpå inträffade plötsligt katastrofen:
diamantkonvojens plundring, mordet på soldaterna, som utgjorde
eskorten, misstankarna, hvilka föllo på honom, emedan han var
den ende tjensteman, som kunnat yppa den hemlighållna
tiden för affärden, hans arrestering, hans inställelse för
juryn, det öfver honom, trots hans advokats alla bemödanden,
uttalade ”skyldig”, de sista timmarna i cellen i Villa Rica
för de till döden dömda, hans rymning, hvilken
fullbordades under förhållanden, som vitnade om öfvermenskligt mod,
hans flykt genom de norra provinserna, hans ankomst till
peruanska gränsen, det mottagande, som den gästvänlige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
