Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Den sista natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilket ögonblick som helst. Om ni tror att den
menskliga rättvisan skall återtaga en orättvis dom, om ni tror att
hon skall förklara oskyldig den, som hon dömt för tjugu
år sedan, då bedrar ni er! Det ges ej längre något hopp!
Ni måste fly! ... Fly derför!”
Öfverväldigad af en oemotståndlig ångest, hade Benito
fattat tag i sin far och drog honom med sig mot fönstret.
Joam Dacosta lösgjorde sig ur sin sons armar och vek
ännu en gång tillbaka.
”Fly!” svarade han med tonfallet hos en man, som
fattat ett oryggligt beslut. ”Men detta är att vanhedra mig
och er på samma gång! Det vore liksom ett medgifvande
af min brottslighet. Alldenstund jag af fri och otvungen
vilja instält mig inför mitt lands domare, måste jag
afbida deras dom, huru den än må utfalla, och jag skall
äfven afbida den.”
”Men de förutsättningar, på hvilka ni stöder er, äro
inte tillräckliga”, fortfor Manoel, ”och det materiella
beviset för er oskuld fattas oss ännu! Att vi upprepa att ni
måste fly, kommer sig deraf att domaren Jarriquez sjelf sagt
oss det. Ni har nu ingen annan möjlighet än denna att
undgå döden!”
”Då skall jag också dö!” svarade Joam Dacosta lugnt.
”Jag skall dö, men på samma gång bestrida giltigheten af
den öfver mig fälda domen! Första gången rymde jag
några timmar före den för exekutionen bestämda tiden! Ja.
jag var ung då, jag hade framför mig ett helt lif till att
bekämpa menniskornas orättvisa. Men att fly nu, att börja
om den eländiga tillvaro, som föres af en brottsling,
hvilken gömmer sig under ett falskt namn, hvars alla
bemödanden gå ut på att leda polisens spaningar på villospår;
att börja om det ångestfulla lif jag fört i tjugutre år och
tvinga er att dela det med mig; att hvarje dag vänta en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
