Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet. De västra staterna, deras förnämsta industrier och arbetsplatser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trakter begynt röna mera uppmärksamhet, så att afsättningsorter för jordbruket uppstå i samma mån som
detta utvecklas.
Grufindustrien är det för öfrigt som gjort Idaho till hvad det är och betingat dess börjande utveckling. Ända till år 1863 utgjorde den nuvarande staten en del af Oregon, men blef då afsöndradt som ett särskildt territorium, och kort därpå begynte man komma under fund med att Idahos berg innehöllo betydliga mängder guld, silfver, koppar och bly, och mera behöfdes icke för att locka folk till de ogästvänliga ödemarkerna. Under de tjugufem åren från och med 1864 till och med 1889 frambragte Idahos grufvor metaller till ett värde af öfver ett hundra femtiosju millioner dollars, och därunder steg dess befolkningssiffra till öfver åttio tusen, så att kongressen fann sig föranlåten att bevilja territoriets anhållan att bli upptaget såsom stat i Unionen, i hvilken Idaho inträdde år 1890.
På senare tider ha till någon del äfven de rika skogstillgångarna i vissa af Idahos bergstrakter begynt
tillgodogöras och samtidigt har boskapsuppfödning i mellersta delarna af staten begynt taga fart. Ungefär
tjugutre tusen kvadratmil af Idahos hela område anses vara tjänliga för boskapsskötsel, medan fyratio tusen kvadratmil utgöras af berg och skogsmarker samt något öfver tjugu tusen kvadratmil af verklig ödemark, där ingenting kan trifvas och lefva utom den så kallade sagebusken, skallerormar och präriehundar. I allra sydligaste delen af Idaho, närmast gränsen till Utah, ha under de senare åren mormoner bosatt sig längs floderna, dem de användt för öfvervattning af jorden, som sålunda tvungits att lämna dem rika skördar. Endast i vissa delar af bergstrakterna, där nederbörden är rikare, och i det redan förut nämnda nordligaste distriktet lönar sig jordbruk utan bevattning, men i öfriga delar af staten är sådan nödvändig för frambringande af skördar.
Af villebråd har den fordom i ofantliga massor förekommande buffeln blifvit totalt utrotad och älgen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
