Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Svärmeri - Peter Schaefer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^8 skickelighet, att jag nti en himmelsk vishet
och Guds kunskap samt en saliggörande tro och en helig
Ya&deV vä\ öfvad, med lära och lefverne tillika, Gads
he-Wga ära oeli min egen jemte min nästas eviga själagagn
endast oeh allenast kande befordra. Till hvilket mål,
me-dan jag såg, det akademie öfningar så här som i Upsala,
platt icke kunde föra mig, som mest nti lekamlig och
mensk-lig visdom bestå, nödgades jag helt och hållet ifrån det
a-kademiska lefvernet afsöndra mig, och näst en trägen
bönens öfning gaf mig med högsta flit och alfvar att läsa för
mig sjelf Thomam de Kempis de imitatione Ohristi, doktor
Gerhardi meditationer, doktor Arnds sanna Christendom, och
öfver allt den Hel. Skrift, ärnandes i sådant gndeligt
uppsåt, böner och föresatta öfningar med Guds nåd och bistånd
allt framgent fortfara, och utan embetsförrättning i
enslighet förblifva sålänge och intill dess jag komma skulle till
mina 30 år.
Men så salig jag var och kunde skatta mig uti detta
mitt sälla uppsåt och förehafvande, så osalig blef jag
sedan, när jag öfvergaf mitt gudeliga, föresatta alfvar, att
tjena Gud och söka den himmelska visheten, hvilken
skada för mig med tårar icke står att tillbaka lösa. Hvilket
falJ af många och svåra anstöter så utvärtes som invärtes
förorsakades, att jag måste bekänna, som jag ock finner,
det min egen tröghet och otålighet fuller, Gud nåde mig!
gjorde mig ledsen och rörlig vid en helig Christendom:
såsom hotsens lust, som emot andans starka förbud öfvertalte
mig till den lekamliga visheten, jemte viljans frihet, hvilken
afskuddade sig andans lag och ok, sönderslet handen: och
jag öfvergaf sålunda trägna böner, mycket arbetande,
enslighet och annat kötsens tvång. Men utvärtes åter ansatte
mig icke med mindre makt såväl den smälek och förakt,
jag för min alfvarsamhet, sålänge den påstod, städse lida
måste både inom och utom vårt hus så af egna som af
fremmande, att jag alltid uppbar nesliga namn af en fåne,
tok och dåre, äfvensomi närvarande dag. Detsamma
verkade ock otåligheten öfver det, att Guds Anda blef så för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
