Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Separatism - Jakob Jakobsson Kärmäki och Catharina Asplund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mål, då de påstå, som skalle presterskapet med sina
härom förestälte frågor (hvilka de åter falskeligen föregifva
sig icke kunna med den heliga Skrift besvara) vilja
förleda dem att tala hufvudet af sig (se handlingarne}. En svår
beskyllning, hvarmed det arma folket i alla tider sökt, men
ännu icke kunnat hos höga öfverheten på värsta sättet
svärta prestaståndet. Desse arme kloklingar till blygd vill
man sådant allenast här hafva anmärkt, men ock derhos
upptäcka, på hvad farlig fot de sätta läran om höga
öfver-hetens bud och befallningar i religionsmål, samt hvad
angår den allmänna och borgerliga sammanlefnaden och dess
roliga bestånd i framtiden.
§ 18. Alla separatisters utlåtelser i handlingarne
utmärka, hvad deras hufvudlära om öfverhetens myndighet i
religionsmål vara månde, nemligen, att öfverheten far vilse,
om hon bjuder något, som är emot deras samvete, såsom
att höra våre predikanter och bivista den utvärtes
guds-tjensten, att aflägga trohetseden under sin öfverhet, eller
eljest med ed inför rätta bekräfta sanningen; men deremot
skulle den öfverhets myndighet vara christelig, som tager
rättrogna, sådane, som de mena sig sjelfve vara, i försvar.
En ymkelig lära, som i grund förstör öfverhetens
myndighet både i religionsmål och andre under dess vård af Gud
lemnade högvigtiga ärender. Skulle denna villfarelsen få
framgång, då skulle öfverhetens makt icke mer sträcka sig
öfver dem, ehvad buller de i Guds kyrka och
regements-ståndet åstadkomma kunde; allt finge då heta vara af dem
rätt gjordt, efter de äro, som de säga, rättrogne, och följa
alla sina samveten. Gud nåde så visst, som de då skulle
få gäckas med sina så kallade samvetspålagor, drifter,
in-gifvelser, med mera, som likvisst äro rätta källan till all
deras separation, såsom hvarmedelst de så i anseende
härtill som vår tros hufvudgrunder, å sätt, som sagdt är,
gruf-veligen vilise fara. Skulle då icke snart ett sådant fatalt
bondakrig i riket uppkomma, som det skedde vid
reformationstiden i Tyskland? Jo visserligen.
§ 19. Häraf följer ock otvunget, att det borgeliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
