Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Separatism - Jakob Jakobsson Kärmäki och Catharina Asplund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dock, rördt af medlidande öfver deras usla belägenhet samt
i betraktande af andra härtill kommande mildrande
omständigheter, icke kunnat underlåta, att om någon ändring
ud den stränga tillsynen Öfver desse personer göra en
ödmjuk-hörsam hemställan.
Allaredan förrän de blifvit ifrån Österbottn hitförde har
om dem forsports, att de inom sig fört en stilla och
dyg-dig vandel. Likaså har deras lefnad härstädes, under
en-skilta gudaktighetsöfningar, varit af en utmärkt fromhet. I
de senare åren har det ej heller uti ringaste måtto kunnat
förmärkas, att de velat bibringa androm några deras
separatistiska satser. Med mycken aktning tala de om
utvär-tes gudstjenst och nattvardsgång. De medgifva, att de
göra väl, som utöfva dessa christendomspligter; men på
deras invärtes öfvertygelse och samveten skylla de, att de
sjelfva dock ej kunna numera begifva sig dertill. Båda
två äro de ålderstegne och med ålderdomskrämpor
besvärade. Allt hvad dem händer emottaga de med tålamod.
Men ehuruväl det än icke händt, att de båda två tillika
varit af tillstötande bräcklighet sängliggande, så hafva de dock
icke kunnat dölja en synnerlig fruktan för slik svår
händelse, då dem kunde felas den skötsel, som ibland
menni-skor icke bör saknas. I följe liäraf hafva de åtrå att
omsider komma på Tri fot, så att de utan fängslig bevakning
kunde få umgås med andra menniskoT. De säga sig väl
finna, att en slik frihet icke lärer dem beviljas uppå deras
hemort i Laihela socken; derföre önska de allenast att få
komma till Wasa stad, der de förmoda, att af några deras
anhöriga i ålderdomen blifva understödde. Om denna
frihet skulle dem förunnas, så försäkra de, att de icke göra
missbruk deraf. Tvertom utlofva de nu, att fast heller
tillstyrka hvar och en, som dem tilläfventyrs om religionsmål
kunde tillfråga, att hålla sig till Guds ord, ordentlige
lärare och till församlingens gemenskap.
Den alfvarsamhet och trygghet, som i allt deras
väsende framlyser, gör, att consist. icke annat kan än
hoppas, att de äfven uti dessa utfästelser, dem de ock nu ny-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
