Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de henne, att hon verkligen med andra botfärdiga syndare
ägde genom Jesu blods kraft syndatillgift, hvilket skedde
på följande sätt: om en qväll lägger hon sig att sofva i
sin vanliga oro och ängslan; under det hon faller i en
dvala, hörer hon en röst af detta innehåll: ”tvijla icke om
min nåd, dina synder åro förlåtne genom min blod, var trofast
intill ändan, så skaU du få Ufsens krona* Hon vaknade straxt
derpå och fann sig helt och hållet lättad af sin tryckande
syndabörda samt blef med en innerlig glädje och själaro
uppfylld. Hon har flere resor varit hös mig, sägande, det
hon ej mer tviflar om Guds nåd i Ghristo, utan är nöjd
och glad i sinom Gudi, ehuru satan, verlden och köttet
ibland kan henne oroa och ängsla.
Sedan åter, hvad den bemälda hustrun angår, så är
hon af ett sanguiniskt temperament, mycket yr och yster,
och var genom dålig uppfostran försatt uti en dödelig
belägenhet. Hon kunde svärja, bannas, sqvallra och utöfva
andra stora laster. Med ett ord, hon låg under satans
makt och var hans fånge. Efter hon var, som sades, af
ett sanguiniskt temperament, fann hon sin lust och nöje
uti allehanda flyktiga ting, utan ringaste omtanke om sin
själs välfärd. Jag fann mig då förbunden, enligt min
em-betspligt, att icke allenast offentligen i mina predikningar
och vid husförhören utan äfven enskilt vid lägliga
tillfällen undervisa och rätta min på den breda fördömmelsens
väg vandrande nästa. I synnerhet skrattade hon öfverljudt
ganska ofta öfver sådant, som snarare hade bordt pressa
tårar. När jag engång gick på gården och. hörde henne
med stor hals skratta i stugan, hvilket ömmade mig
ganska mycket, gick jag in och sade henne Frälsarens ord:
ve eder, som nu len! Ty I skolen gråta och sörja Luc. 6: 25.
Gud låte eder korama till edra synders begråtande här i
tiden, på det I ej må få gråta öfver dem i afgrunden,
ehuru för sent. Derpå svarade hon mig ej något ord, utan
gick ut, hvilket var alltid hennes plägsed; ty hon kunde
ej trifvas i det rum, hvarest. jag inkom och var. Straxt
hade hon yttrat sig för andra: rhvarföre skulle herrn till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
