Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2. År 1758 den 11 juni eller dom. 3 p. Trinit. märkte
jag under predikan i Honkilax kapellförsamling, att
åtskilliga, i synnerhet på qvinfolkssidan, voro häftigt rörde,
hvil-ket syntes på deras förbleknade hy och starka pustande
och suckande samt andra åtbörder, som utmärka ett
oroligt och ängsligt sinne. Efter slutad gudstjenst blef jag
härom mer förvissad, då nu en hel svärm af dessa åhörare
kringrände mig med samma slags klagan och åtbörder, som
förut är omförmäldt. Jag lät dem följa mig till mitt
qvar-ter och höll med dem samtal i trenne timmar, då de
nöjde skildes trån mig. Men när jag på hemresan, till att
fullborda mitt gifna löfte åt de uppväckte i Mestilä, skulle
stanna der i byn, fann jag dem som bäst förrätta sin
aftonbön samt att mer än 50 personer ifrån andra byar hade
samlat sig att besöka de ofvan omskrifna uppväckta. Jag
höll mig fördenskull ute sålänge bönstunden påstod; men
när den var förbi, stod folket med häpenhet och åskådade
en hustrus besynnerliga uppförande, som under bönen
hade fått en epileptisk feber, hvarunder hon den ena
stunden var såsom halfdöd och den andra försatt i häftigaste
ångest med darrning och svettning samt starka
exclama-tioner öfver menniskors ondska, otro och säkerhet samt
förmaning till tro och bättring. Jag föreställte denna
hustru, som jag förut ansett för en god christen, att hon skulle
stilla sig, på det hon kunde gifva akt på, hvad de andra
hade att tala och rådföra sig inbördes; men hon svarade,
det hon ej rådde om sig, utan hennes rörelser voro
våldsammai h vil ket jag Qck tror så hafva varit, sålänge den
epileptiska febern påstod. Ty såsnart den var
öfverstån-den, och en stark svettning följt derpå, var hon mycket
begärlig, att blifva rätteligen undervist om sitt tillstånd:
hvilket nu gjorde henne så mycket mer bekymmer, som .
hon ej visste, huru hon skulle anse den epilepsis och de
häftiga kroppsrörelser, hvarmed hon besvärades, och
hvarunder hon måste följa en fantasi, den hon ej visste, huru
och hvarigenom den hos henne uppkommer. Ändteligen
kunde hon finna sig dervid, att detta var en lekamlig sjuk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
