- Project Runeberg -  Historiska upplysningar om Religiösa rörelserna i Finland i äldre och nyare tider / Del 3 /
89

(1857-1863) [MARC] Author: Matthias Akiander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jesum, af hvilken man alltid får ny styrka, då man
beskådar lians blodiga sår, så att man kan blifva ståndaktig
uti den onda tiden, när frestelserna påkomma antingen af
satan, köttet eller verlden.

Hår komma ofta frestelsens böljor uppå de trognas
skepp; men Herren är ej fördold, ej heller,flerran, medan
de vandra genom denna verldens stormande haf: han
låter dem redan i tiden få erfara den nåden, att de få
ka-sta sitt trones ankar i hans blodiga förtjensts grund och
fästa sina ögnakast uppå hans blodiga sår och strimmor.
Då man frestas af djefvulen med de tankar: månne’Gud
förlåter mig mina synder? då bör man med tron taga sin
tillflykt till Jesum och hans blodiga förtjenst och säga: du
djefvul, hvad har du att påbörda mig, äro icke mina
synder hit nedsänkte (neml. i Christi förtjensts haf)? Du
o-tro, hvi qväljer du mig? Jesus är ju trons begynnare och
fortsättare: han förlåter mig mina fel och brister.

Käre vän, måste du klaga med en psalmist: jag är
såsom en ensam fågel på taket, dageligen försmäda mig
mina fiender; så haf tålamod och förbida Herrans hjelp.
Vår lifstid är allenast en tvär hand, den löper snarliga och
är ganska kort; vi stå icke heller stilla, vi blomstra en
liten tid här på jorden, såsom rosor i den ljufva
sommartiden; men när den kalla vintern kommer, så blifva de till
jord och visa icke mera sina fagra blad. Så går det ock
till med oss menniskor, när den kalla dödens höst kommer
oss uppå, då blekne vi såsom löf, hvilka ej mer hafva sin
’ lifliga färg qvar; när vår blod är kall och stel, när våra
ögon ej mera se, då lägges vår lekamen uti ett mörkt hus;
men lät oss ändock vid ett fast hopp bestå; deruppå
följer en glädjevår och morgon, då rättfärdighetens sol skall
på domstolen klarligen skina. Han gifver då klarhet åt
de sina och vi skola uppstå med alla andra utvalda
helgon till att mottaga arfvedelen, hvilken Jesus Christus har
förvärfvat; hvilken de ock här i tiden hafva eftersträfvat,
då de om sin brudgums ankomst hafva sig emellan talat
här på jorden. Ty det är alltid Guds barns samtal uti de-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:10:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amhistupp/3/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free