Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förvärfvade salighets- och rättfärdighetsdrägt och
Upplysa-rens, den Heliga Andas ständiga nådeverkan.
Jag tackar Eder och fägnar mig af Edert kärkomna
bref; fägnar mig ock deröfver, att Herren har behagat
föra Eder al det brusande hafvet på fastav torra landet.
Herren förhjelpe både Eder och mig och alla christna uti
an-delig måtto så fasta vår själ uti hans blodiga sår, som ära
trons rätta hamn, att ingen af oss må förgås under
frestelsens vågor uti denna verldens stormande haf! Jesus
före oss med en andelig och ljuflig vind till det himmelska
fäderneslandet och fäste sjelf vår tros ankare dagligen vid
sin blodiga förtjensts strand!
Nu hvad angår min odödliga själs tillstånd, så finner
jag väl hos mig ibland andelig köld; men straxt bör jag
skynda mig till kärlekslågan Jesus, som kan värma mig;
ja, ibland andelig torka, men då bör mig sucka, att Jesu
blod- och svettdroppar måtte uppfriska mitt torra hjertas
jord, såsom en morgondagg. Ibland finner jag hunger och
törst uti min själ; dock vet jag, hvar lifsens bröd är åt
henne, ja, ock svalka för mig, nemligen uti helsobrunnen
Jesu Christo och hans blodiga sår, der af jag får ösa
lifsens vatten för intet och af idel nåd till skänks. Ibland
faller bedröfvelsen mig uppå för min egen uselhet; likväl
gläder det mig, att Jesus är för min skiill usel och
eländig vorden, på det jag ock skulle blifva delaktig utaf hans
huses rika håfvor. Ja, det fagnar mig midt uti
bedröfvelsen, att Jesus är allt och förmår allt, men jag alls intet.
Dock det jag förmår, det förmår jag genom honom, som
kan göra mig värdigan äf sin blodiga förtjenst. Jag
be-dröfvas ofta i min själ deröfver, att Ordet ej får rum i
men-niskors hjertan, utan synes som det skulle falla på vägen
på hellebergen, såsom på stenrösen, och icke få rota sig,
växa eller bära frukt; men derjemte fägnar det mig, att
Herren hafver dock de sina, som med hunger och törst
anamma Ordet, gömma det uti sina hjertan och kunna
genom Jesu tålamod ståndaktige och tåleliga vandra samt
frukt bära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
