Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skuggan, alltså Annas ock de äktaste skrymtare, der liflig
’gudaktigket finnes, den de kunna efterapa. Och så gjorde
mången nu; ty der var verkligen mycket rättskaffens
väsende som kunde efterapas. Så hände det i Christi och
Apostlarnes tider.
Men den svåraste beskyllningen var, att olärde och
alldeles oskicklige personer under tiden åtogo sig att tala
vid sammankomsterne. Detta kunde i början icke
före-kommas, ehuru man såg missbruket. Men det upphörde
efter hand tillika med andra afsteg. Då de flesta efter
närmare besinnande sjelfva till öfverflöd funno sin
oskicklighet att uppbygga andra och sitt eget behof af undervisning
och uppbyggelse, blef detta göromål alltså förbehållet
vissa boksynta, mera erfarna och stadgade personer. Och
funnos i sanning både i Sahalax och annorstädes några
karlar, hvilka, ehuru olärde, kunde ex tempore förrätta bön
och hålla ett förmaningstal, så bevekligt och
sammanhängande, att flere tänkande män åhörde det med nöje och
förundran. Åtminstone ålade mig mitt samvete, att hellre
uppmuntra än förmena dem detta, då jag såg, hvad
verkan dessa ovanliga fast enfaldiga röster hade, att röra och
öppna menniskorna8 hjertan, då ordentliga lärares tal och
undervisningar sedan hade, så mycket mera öppen väg och
insteg samt med glädje emottogs af dem och bar önskelig
frukt.
De mindre beskyllningar, t. ex. att man öfverdrifvet
beifrade vissa klädebonader och så kallade likgiltiga ting,
försummade något af sitt arbete, hellst i första bettan,
fö-regaf sitt omedelbara sändande af Gud att predika
bättring m. m., kunna besvaras med biskop Pontoppidans ord:
"Hvarest man hugger ved, der falla spånor och något
måste spillas, der något handteras”. Visst blefvo de brokiga
siden halsdukarne, hvarmed pigorna yfdes, på en tid
lands-förviste; men så upphörde ock de förderfliga
sammanskock-ningarne i byalagen till spel, lösaktighet, fylleri m. m. En
ringa försummelse återtogs med desto större flit och
trohet i arbete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
