Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ville straffa och fördömma deras lefhad, såsom förr m. mM
der likväl Utter kunde uppriktigt betyga, det han ej i
något ondt eller argt uppsåt, utan af rent nit att befränga
Guds ära och själars eviga salighet, bestraffat säkerheten
och de i svang gående synder, ehuru hans förhållande,
såsom hvilket vid första påseende kunde synas vara
stridande eipot verldsliga stadgar, blifvit illa uttydt Hvaruti, som
han rönt en besynnerlig Guds kraft och efter yttersta
förmåga sökt fullgöra sitt prestaembete, han ock hoppades
att af consisi erhålla gunsträttvist utslag. .
Den 7 juni 8. år. Under det consisi. nu öfverlade till
utslag i målet, rörande adjunkten mag. Isaak Utters
förhållande i embetet, hvarom protokollerne för den 5 och 6
i denna månad bredare förmäla, fanns nödigt, att ännu
närmare höra bemälte magister öfver några omständigheter.
Adjunkten Utter, som berättades vara tillstädes kommen,
blef alltså förekallad och tillspordes, hvad det var för en
andans drift, hvaraf han förmält sig hafva blifvit tvungen,
att emot consistorii förbud förrätta presterliga sysslor,
såsom ock att understundom hafva snällare och hastigare
gång och rörelse än eljest? Härtill svarade mag. Utter,
detta vara något öfvernaturligt och en dragande kraft, den
han väl med orden ej kunde egentligen uttrycka och
be-skrifva, men hvilken han dock klarligen hos sig känt, och
som ej allenast gjorde hans kropp lätt utan ock häftigt
dref honom till att lära och undervisa själar, som blifvit
rörde och utur säkerhetens sömn uppväckte. Som han höll
före, att denna kraft härflöt af Guds Andas verkan, så
trodde han ock, att den ej dref honom till något, som vore
stridande emot Guds Ord, hvilket han höll för sitt
lefver-nes enda rättesnöre. Och ehuruväl honom föreställtes, att
i Guds Ord intet löfte finnes om en sådan öfvernaturlig
både på själ och kropp verkande drift, som han föreger
sig hafva känt, och som qväkare och fanatici j em väl
beropa sig uppå samt att denna hans förmenta drift aldrig
kan af Andan hafva sitt ursprung, såvida den efter
angif-velsen utbrustit i grofvaste försmädelse och fördömmande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
