- Project Runeberg -  Historiska upplysningar om Religiösa rörelserna i Finland i äldre och nyare tider / Del 3 /
153

(1857-1863) [MARC] Author: Matthias Akiander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

äro derhos öfvermåttan inbillska och göra förakt af andra
menni8kor, som ej äro af deras anhang; tadla och klandra
det minsta och oskyldigaste af andras göromål. De gå väl
i kyrkan ännu, men med nog kallsinnigt h jer ta; löpa
der-ifrån till konventiklarne och häckla igenom den lärdom,
som dem gifveS, knnna mästerligen skrymta och öfverhölja
sina praktiker och sin skalkhet med gadaktighetens
mantel. När de illa bete sig, skylla de på andans befallning
att göra så. Om någon gör eller talar dem det minsta
emot, blifva de bittre och stickne, så att det ej är måtta
med. Dem emellan är en sådan liga, att hvad en af dem
vederfares, det taga alla del af; om någon af dem begår
något fel, ehuru groft det må vara, försvaras det och
bemantlas af alla; hvilket allt äro följder af partianda och
tvedrägt, hvaröfver sig Gud nådligen förbarme, och
upp-lyse oss genom sin ande, att komma ännu till Andans
enighet genom fridsens band.

Tillika förmälte prosten Lencquist, det han för sin
person ej hade något emot mag. Utter; ville icke heller,
att ban skulle lida något, hellst han trodde honom då ej
varit sano animo; hvarföre prosten bad, att consist. ville
hafva medlidande med honom och ömma dess belägenhet
Och ville prosten af hjertat förlåta honom och tillgifva,
allenast han ville återkalla allt, hvad han så vid
häradsrätten som annorstädes utöst emot honom; och sedan han
riktigt förklarat allt, hvad honom till last blifrit anfördt, vill
prosten ej betaga honom, att arbeta på själars omvändelse
och bättring, utan såge hellst, att det med förenade
krafter ske måtte, så att både lag och evangelium förkunnadt
och predikadt blefve. Prosten hemställde fördenskull, om
icke mag. Utter, sedan han tillräckligen förklarat sig,
erkänt och återkallat sina fel, finge förrätta åtminstone
några presterliga sysslor, såsom christna barn, besöka sjuka
m. m. Men hvarom icke sådant kunde honom tillåtas, så
anhöll han, att consist. måtte förordna någon, som dess
syssla förestår, tills saken kan blifva slutad, emedan
prosten redan ett år den skött och det i längden vill blifva
honom för tungt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:10:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amhistupp/3/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free