Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
helsa. Derefter ledde jag samtalet på hennes uppträdande
såsom predikant och profetissa. Härunder vidhöll hon
en-ständigt, att hon dertill var ålagd af Gud. Under det vi
talade, såg hon ett par gånger i Bibeln, som låg på
bordet, och sedan hon vinkat åt en person, som befann sig i
rummet och som hon ej tillåtit att aflägsna sig, ehuru jag
önskade vidtala henne enskildt, skyndade hon till sängen
och lade sig med nämnde persons tillhjelp alldeles rak
derpå. Några ögonblick låg hon utan att andas, sedan
drog hon några djupa andetag, hvarpå hon uppläste
följande ord: ”Och den mig ser, han ser Honom, som mig
sändt hafver,” Joh. 12:45, och begynte tala till mig i Mart.
Luthers namn. Talet, som var sammanhängande, nästan
systematiskt och genomtrangdt af en rent christlig anda,
innehöll en uppmaning till mig, att oaktadt alla
svårigheter och hinder, icke förtröttas i mitt kall, att med tålamod
fördraga de onda, och söka förkofran i tron, hoppet och
kärleken samt ödmjukhet. Hennes tal, som utfördes med
mild röst och hvarunder hon stundom gestikulerade med
högra handens pekfinger, varade omkring 5 å 10 minuter.
Derefter slog hon upp ögonen, satte sig upp och såg på
mig liksom med forskande blick. På min tillfrågan, om
hon visste, hvad hon talat, svarade hon: ”litet i början”;
äfven det språk, hvarmed hon öppnade sitt tal, uppslog
hon i Bibeln och sade: ”var det icke detta?”
Då hon stod fast dervid, att hon var sänd af Gud
att varna folket för den stundande jordbäfningen, frågade
jag, om icke detta uppdrag och det stora folk tilloppet
smickrade hennes egenkärlek, hvartill hon svarade, att hon nog
erfarit frestelser äfven till högmod, men att dessa dock
icke fått välde öfver henne. Och då hon sade vidare, att
hon sjelf lider af den börda Gud pålagt henne, men att
det icke stode i hennes makt att frigöra sig derifrån,
ställde jag mig på hennes ståndpunkt och gaf henne det rådet
att bedja Gud sjelf befria henne derifrån, så mycket mer,
som det var att befaras, att själafienden blandat sig i
saken. Derjemte gjorde jag henne uppmärksam på den för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
