- Project Runeberg -  Historiska upplysningar om Religiösa rörelserna i Finland i äldre och nyare tider / Del 3 /
256

(1857-1863) [MARC] Author: Matthias Akiander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hellre härledas frän hennes sjukdom än anses för något
till-gjord t och hyckladt, såsom mången velat antaga.

Kaihara. Anna Wiinikka från Kauhava kapell väckte
genom sina bättringspredikningar någon kortare tid stort
uppseende, men ansågs af mången för en falsk anda.
Under hennes predikningar sägas några hafva råkat i ett
sanslöst tillstånd, hvarunder de föregåfvo sig hafva haft
uppenbarelser. Då presten en söndag gick att jordfästa
lik, kastade sig gossar på ryggen i hans väg och
predikade med full hals sådant, som andra ej förstodo. Bland
A. Wiinikkas förutsägelser, som alla slogo felt, var äfven
en sådan, att Gamlakarleby stad skulle efter några
månader förstöras genom eld från himmelen.

Vice pastorn mag. A. W. Ingmans berättelse af den 9
februari 1859.

Den för sin ekstatiska andlighet i södra Österbotten
allmänt beryktade Anna Wiinikka, hemma ifrån Kauhava
kapell af Lappo socken, besökte omkring år 1830 äfven
Öfver-Wetil och Halso kapeller af Gamlakarleby pastorat
Här höll hon stora sammankomster, till hvilka hon likväl
aldrig uppbådade folk, utan såsnart en större folkmassa
sjelfmant sammanskockat sig kring henne, talade hon till
de församlade menniskorna, förmanande dem, att ”i
bättringens ordning fara efter syndernas förlåtelse genom Jesu
Ghristi anammande”.

Sina sammankomster både böljade och slutade hon
vanligtvis med bön, som hon förrättade i knäböjande
ställning emot en stol; äfven åhörarne måste då ”falla på knä”,
till och med bad hon dem stundom ”att falla ned i stoftet”
(tomuihin). Under dessa böner hände ej sällan, att
menniskorna råkade i sanslöst tillstånd och hade derunder
visioner (menivät näköihin); ja deras heliga fröjd stegrade
sig ofta ända till en andlig dans. För dessa sammankom-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:10:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amhistupp/3/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free