Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från honom lärorna både om kroppsspäkningar och om
inspirationer sedermera ntgingo bland väckta i Satakunta.
Under sin själanöd begynte han flitigt läsa och betrakta
Guds ord samt hålla bön, hvarmed han ock fortfor till sin
lefnads slut, utan att dock förakta den allmänna
gudstjen-sten. Ty hans valspråk var: ”parempi on sateella
kirkkoon käydä kuin poudalla helvettiin.” För den
egenkär-lek, hvaraf han var intagen och den egenrättfardighet
hvarpå han bygde sina läror samt den mer än tillbörliga
vördnad han tilltvang sig af sina anhängare, kallades han ock
af några Auvais påfven.
Kär hans omvändelse och de vid hans
gudaktighets-Öfningar öfliga ceremonier blefvo genom ryktet
kringsprid-de, strömmade folk af båda könen från kortare och
längre håll till hans sammankomster. Under de tio första
åren väckte dessa konventiklar likväl icke stort
uppseende; men under de stora väckelserna åren 1827 och 1828
förökades antalet äfven af hans anhängare betydligt. Ty
Auvais smeden påstod sig kunna säga om hvarje
menni-ska, om hon kommer till himmelen eller till helvetet» om
han blott får skåda henne i ögonen. Hvem önskade
således icke veta sitt tillkommande tillstånd? Och då han
lärde, att Guds ords ledning vore otillräcklig, för att
komma till sanningens kunskap, emedan Anden, som gör
lefvan-de, går förut, och Ordet följer efter, var det naturligt, att vid
Ordets till bak asättande för Andens inre ljus, hufvudsaken
blef att bedja om detta omedelbara ljus. Ordeta ledning till
omvändelse och bättring vore hvarken så säker och
tydlig, som den Heliga Andas omedelbara upplysning i
bjer-tat Derföre blefvo ock dessa tvenne omständigheter
huf-vudgöromålet vid sammankomsterna: a) bönen, som skulle
hållas, liggande framstupa på ansiktet och med hög röst,
hvarunder man anropade Gud om ett inre ljus, och b)
såsom följder af inre känningar, tack- och lofsångers
afsjungande samt hoppande och dansande under andelig fröjd.
Sedan de närvarande först hållit bön och derunder ropat:
”Jesus, Davidin poika, armahda meidän päällemme!” sprun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
