Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utnämnde konungen Wegelii motståndare, kapellanen Joh.
Keckman till hans efterträdare.
Att en så hård behandling skulle gå en rättsinnig
man till hjertat, är lätt begripligt. Wegelius begaf sig
fördenskull till Stockholm och besvärade sig i revisionsväg
hos konungen öfver den stränga dom honom hade
öfver-gått, och i synnerhet öfver rättegångsfel, begångna af
biskopen och ledamöterna i Uleåborgs extra-konsistorium,
äfvensom deröfver, att han ej fått tillgodonjuta den
restitution i embetet biskopen enligt dess skrifvelse till
konungen utlofvat, utan sökt förmå Wegelius till en af
domkapitlet honom förelagd deprekation eller återkallelse af sina
förmenta villomeningar, hvartill Wegelius emot sitt
samvetes vittnesbörd, att aldrig hafva predikat emot religionen
och symboliska böckerna, ej kunnat bifalla.
Hvad som Wegelius sjelf mest lade på sinnet, var den
obetänksamhet han trodde sig hafva begått med sin
hu-strus offentliga absolution. Om denna sak skref han till
öfverkonsistorialrådet i Berlin Philip Jakob Spener tvenne
bref, för att inhemta hans tankar om detta samvetsmål, och
erhöll hans svar den 14 april 1692, deri Spener
godkänner Wegelii förhållande. Utgången af hans besvär till
konungen blef år 1692 sådan, att biskopen gafs en
tillrättavisning för de vid målets behandling uti
extra-konsisto-rium förelupna rättegångsfel, och att Wegelius skulle åter*
bekomma sitt presterliga embete, såqnart han blifvit
examinerad uti trons fundamental-artiklar, och konsist.
befunnit honom deruti vara alldeles ren, och Wegelius dessutom
inlemnat en skriftlig försäkran om sin renhet och
ståndaktighet uti den evangeliska läran.
År 1693 blef Wegelius kapellan i Pemar, och 1697
kyrkoherde i Tyrvis, och sedermera kontraktsprost. Han
afgick med döden år 1725, allmänt aktad och älskad både
af förmän och sockneboer.1 Af hans sju barn voro tre sö-
1 Vidlyftigare notiser om J. Wegelii skiftande lefnadsdden
erhållas i J. Tengströms Handlingar i Finlands kyrkohistoria, IX häf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
