- Project Runeberg -  Historiska upplysningar om Religiösa rörelserna i Finland i äldre och nyare tider / Del 5 /
225

(1857-1863) [MARC] Author: Matthias Akiander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och då svor. En natt har hon vaknat, men om det var
förr eller efter Wiklunds besök, mindes hon ej, då Keisso
yrat hela natten igenom. Uppläst och vidkändt.

4:o Henrik Nilsson berättade af det han påminte sig
om Wiklunds besök hos Carl Metsävainio, att Wiklund
frågat, om han skilt sig ifrån verlden, och Carl svarat: ja.
Wiklund sagt: kanske, om du blefve frisk, så blandade du
dig ändå deri, som den rike ynglingen ? Carl svarade: nej.
Wiklund frågat, om han ej ville eftergifva intresse åt de
fattiga? Carl svarat, det han hvarken fått kapital eller
intresse. Wiklund tillsport honom, det han af Olof Korpi
bergat hans äng och fiskat hans träsk; vittnet mindes ej,
hvad han svarat om ängen, men om träsket hade Carl
utlåtit sig: vattnet har lika fullt lupit bort; det dock vittnet
på tillfrågan icke kunde uttyda.

Wiklund har än vidare påmint, att Zacheus af orätt
gods gifvit fyradubbelt igen, derpå Carl, vittnet veterligen,
ej svarat, och sedermera har Wiklund yttrat sig: jag
skriftar dig icke, innan du eftergifver intresse. Hvad svar
derpå följt och vidare talats, har vittnet, som ej varit så nära
intill dem, icke hört, i synnerhet när saktare taltes. Carl
Metsävainio blef ej heller den gången af Wiklund skriftad.
Frågades vittnet, huru Carl syntes till sina sinnen
beskaffad? Svarades: vid godt naturligt förstånd, men ej i det
han har för sig. Vidare frågades, hvad Carl hade för sig,
som han ej förstod? svarade vittnet: andeliga saker.

Yttermera frågades, hvad vittnet förstod med
andeliga saker, och om Carl Metsävainio ej var hemma i
chri-stendomen eller kunde behörigen svara på föreställda
frågor? Vittnet svarade, att sådant icke blef af vittnet
undersökt, och ej heller hörde vittnet, hvad besked Carl i
ehristendomen gaf. Uppläst och vidkändt.

Wiklund erinrade derefter, att vittnet icke påminte
sig hans frågor och tal i den ordning de föreföllo, utan är
vittnesmålet mera afbrutet och stympadt, som ej heller vore
underligt, då vittnet tillika intygat sig ej hafva hört allt.

15

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:11:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amhistupp/5/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free