Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
redan lemnat mig tillstånd dertill. Nu fann jag honom
så vida förändrad, att han lät tala vid sig, ursäktade sitt
förra förhållande emot mig, jakade till allt, hvad jag sade
honom, hvilket allt, jemte de få ord han sjelf talade,
syntes vara åt honom inpluggade af andra. Ty lifligt
erkännande af sina synder, längtan efter nåd, hjertats förändring
och lefvande hopp om salighet, dertill fanns hos honom
knapt något spår; fastmera röjde sig hos honom en stoisk
kallsinnighet ända till det yttersta. Jag hade redan i
början yttrat min Önskan för presterne, att hans utförande till
exsecution borde, till undvikande af skadliga intryck hos
de enfaldiga, ske med så få prester, så ringa utseende af
all ståt som möjligt; men icke heller detta vann bifall.
Dock anmodades jag icke att vara dervid följaktig och
af-höll mig gerna ifrån en så obehaglig förrättning, som
dessutom betjentes af 3 prester och många sångare. Det var
ock märkvärdigt, att man på afrättsplatsen sökte förmå
de-liquenten, att ex tempore hålla ett förmanings- och
afskeds-tal tjll menigheten, en menniska, som i fånghuset talte
knapt tio ord med presten.1
Uti en vidlyftig församling, bestående af till stånd,
seder och tänkesätt ganska olika folk, förekomma esomoftast
synnerliga händelser, af hvilka jag vill endast anmärka en
i sitt slag lika obehaglig som sällsynt. År 1793 inställde
sig en söndag hos mig trenne okända qvinnor. Uppå min
tillfrågan, hvad deras ärende vore, trädde en af dem fram
med förställd uppsyn och sade: jag heter Regina
Blomström. Jag visste då, att en högst liderlig menniska med
detta namn fanns i staden och frågade: hvad hon nu ville
säga mig? Efter något betänkande svarade hon: jo, jag
1 Under G. Ranckena tj ena te tid i Åbo hade en qvinna på Åland
mördat en handlande från Westergötland och dolt honom i källaren
under gölfvet. Hofrätten uppdrog Rancken att bereda henne till
döden. Hon hade då på slottet bekant flere brott på sig; men man
förmodade, att hon tog på sig andras brott, då hon visste sin s^k vara
förlorad och sitt lif förspilldt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
