Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de gjort, om jag haft en förtrogen van, hvars styrka jag i
sådant fall kunnat lita på.
Den 6 september om morgonen inställde jag mig hos
fången och fann honom då något slagen. Sedan jag talt
till honom om det vigtiga steg ifrån tiden in uti
evigheten, som kan nu komme att göra, omfamnade han mig och
bad om förlåtelse för det han otillbörligen hade bemött
och oroat mig. Jag försäkrade honom, att min förlåtelse
vore lätt vunnen; måtte så visst hans sak med Gud, som
ser till hjertat, vara väl afgjord. Jag måste sedan följa
honom in uti spetsgården, dit han gick villigt och med
raska steg. Efter hållen bön, och sedan min embetsbroder
tillbundit hans ögon, blef han öfverlemnad till
skarprätta-ren, bvilken han utan motstånd lät göra med sig, hvad
hans ^jenst fordrade. Ganska hårdt betagen och med
likfärg i ansigtet återkom jag hem ifrån denna rysliga
förrättning, dock Gudi lof! utan vidare svåra påföljder.
I stället för det af några prester brukliga
förmanings-tal på afrättsplatsen, hvartill jag hvärken fann mig
förmögen eller såg något ändamål dermed vinnas, då det af så
få personer der kan höras, höll jag dagen derpå,
söndagen, ett tal i kyrkan efter slutad predikan, böner och
lysningar. Deruti sökte jag skildra den halshuggnas förda
lefnad och olyckliga slut samt lemnä, i synnerhet den
last-fnllare delen af församlingens ledamöter, välförtjenta
erinringar och varningar.
År 1807 fattade jag det beslut, att genom trycket
ut-gifva katechetiska frågor, innehållande i största korthet de
hufvudsakligaste grundsanningar i salighetsläran, för att i
synnerhet begagnas af skriftskolebarn. Denna min
föresats yppade jag för stiftets upplysta och vördnadsvärda
biskop, hvilken tillstyrkte mig att fullfölja saken, men
förbehöll sig att förut få genomläsa manuskriptet, det jag icke
allenast gerna biföll utan ock bad honom meddela mig
sina anmärkningar deröfyer. Efter någon tid erhöll jag det
oväntade skriftliga svar, att arbetet utan minsta
anmärkning ägde hela hans bifall (se här nedan n:o 1). Men theo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
