- Project Runeberg -  Historiska upplysningar om Religiösa rörelserna i Finland i äldre och nyare tider / Del 5 /
353

(1857-1863) [MARC] Author: Matthias Akiander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

traktade sig och sina anhängare för de rätta martyrer,
hvil-ka skola prydas med salighetens krona.

Dahlberg, som sjelf idkade bokbinderi, äflades
mycket med andliga böckers kringspridande och läsande, och
förkastade således ingalunda de läror dessa skrifter
inne-höllo, och bland hvilka han i synnerhet kolporterade och
prisade H. Renquists öfversättningar af asketiska skrifter;
men de lärdomar och undervisningar man ur dem
inhem-tade sade han icke vara tillfyllestgörande hvarken för
gudaktigt lefverne eller för delaktighet af frälsning och
salighet Fördenskull uppblandade han christendomens läror
med egna känningar, yttre åthäfvor och stadgar af så
mångfaldig beskaffenhet, att de knappt af någon kunde
efterlef-vas och fullgöras. Detta öppnade dörren till svåra villor,
dem Dahlberg var ur stånd att utrota. Sålunda urartade
Dahlbergs läror i Luvia till sådana oredor, som blifvit
omtalade på ett annat ställe-1, och som ådrogo äfven honom
laga tilltal och böter, hvilka hans anhängare genom
sammanskott af be talte. Genom sin bibelkunskap redde han
sig ur klämman, då han af presterskapet förhördes,
hvar-före honom icke heller kunde påbördas någon egentlig
irrlära eller villfarelse i annat än i den praktiska utöfningen
af det christliga lifvet, som stödde sig på egen verklära
och yttre bruk vid gudaktighetsöfningar. Emedan han
påbjöd flitig bönhållning, ströfvade folket under afsjungande
af andeliga qväden från by till by, från socken till socken,
för att bivista sammankomsterna, hvarunder allt timligt
arbete försummades. Vid sammankomsterna utgjorde bönen
den väsentligaste delen af andaktsöfningarne. Folket låg
derunder på sina ansigten i en ring, män och qvinnor om
hvarandra. I en hast uppsteg någon af de bedjande,
uppstämde någon andelig sång (arkkiveisu), hvarefter hela
skaran under ringdans och exalteradt tillstånd inföll i
sången.

1 Se III. Delen sid. 279 följ. och 297.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:11:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amhistupp/5/0355.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free