Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
n ad, hvars okonstlade uppriktighet fågnade mig, som för
Ordets skull har blifvit ett mål för falska vänners tungor.
För omkring 2 år sedan råkade och hörde mig min
åklagare Sundela värdinnan för första gången i Asikkala,
då vi mig veterligen voro helt okände för hvaran dra. Hon
upptog mig icke allenast med yttersta välvilja, utan ock
nödgade mig genom tal och bref att komma till sig och
de sina. Och efter hennes önskan har jag några gånger
varit hos henne och talt Guds heliga Ord, själarne till
väckelse och tröst. Ehuru hos henne tydligen lyste såväl
prislystnad, hvaraf hon icke ringa öfvade på mig, då hon
hland annat så muntligen _som i bref till mig brukade
ordet himla sändebud, himla herre, som ock svägas oblida
fördömmande, kom det mig dock icke ens i hågen, att hon
skulle vara Ordets motståndare, utan jag var hos henne
äfven den öfverklagade resan, som hos en sveklös vän.
Men oaktadt min godtrohet styrde Herren det på denna
resan så, att jag i stället för tal läste ur Bibeln af
företalet till Romarenes epistel, af sjelfva episteln och af
epist-larne till Corinther, och skärpte i de närvarande i
synnerhet skilnaden emellan naturens och nådens tro och
lefver-ne; hvaraf den omtalte smeden sjelfmant bevektes att i
fleres närvaro yttra sig (huru sveklöst vet jag icke):
”ihme, kuinka selkiä, ja kuitenkin pitää eksymän.” Efter
smedens afresa på trettonde dagen efter jul, kallade
Sundela värdinnan mig och Anders Ruuth afsides och sade:
”kyllä minä tiedän sepän vääräksi, sillä se kuului hänen
rukouksestansakin tänä aamuna; mutta mitäs kuitenkin
te, ystävät, sanotte siihen?” Jag svarade: ”rukous oli
aivan oikia; miehessä ei myös ole mitään muuta vikaa, kuin
vaan se että hän on henketön, eli lihallinen.” Likaledes
frågade hon om en annan, hvartill hon ock fick samma
lika-lydande svar. Om Renquist talte jag intet åt henne,
hvar-ken då eller deremellan;*och vi skildes ifrån rummet, utan
att märka hennes svek. Samma dags afton, sedan jag ha-
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
