Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När Paulus tog afsked af den Ephesiska församlingen, föll
han ner på sina knän och bad; när lärjungarne i Tyrus
följde Paulus ut från staden, föllo de, innan de skildes,
ner på stranden och bådo. — Denna uppmaning var för
mig lika oläglig som ovälkommen.. Jag hade ännu aldrig,
utom vid offentliga tillfällen under mina
embetsförrättnin-gar, bedt gemensamt med andra. För att säga sanningen
hade jag bedt endast der sådant är vanligt och för seds
skull, men ännu aldrig hade jag erfarit den glädjen att
med andra sammansmälta i en anda och ett ord. Jag vet
’ icke, om jag nu heller skulle varit i stånd att bedja. Det
var icke en medveten blygsel och vedervilja, som afhöll
mig, men det var i hemlighet kanhända något af
hvar-dera. Att blygas vid Jesus och hans ord ligger så djupt
rotadt i menniskans natur och förskapar sig ofta i en skygg
vördnad och bäfvan för det gudomliga Majestätet.
Förvirrad och förlägen bad jag den gamle mannen bedja för oss.
Han gjorde det och se, då först erhöllo vi välsignelsen.
Efter en kort tacksägelse, att syndare vågade tala till den
Helige, stoft och aska till den Allsmäktige, efter en bön,
att Frälsaren, som älskat oss på jorden, från himmelen
måtte böja sina öron till oss, begynte han tacka och lofva
Gud, att han genom sin Sons blod förlossat oss från
döden och domen och nu låter sin Heliga Anda vara
lefvan-de och verksam på jorden; derpå gick han öfver till
församlingen och de närvarande och bad, att Guds Anda
alltmer måtte förklara Jesus för deras själar och att de med
hvarandra måtte mer och mer förenas i en ande och en
själ i den gemensamma Herren. Med barnslig hjertlighet
nämnde han orten vid namn och framställde med Öppen
och frimodig förtrolighet för Gud våra angelägenheter och
behof. Vi kände oss hemligt, men allsmäktigt närmade
till Herren och till hvarandra, och känslan af hans nådiga
närvarelse uppfyllde oss. Den gamle slutade med en bön
för alla menniskQr. När han upphört, tego vi alla
ovil-korligt en stund, försänkta i den eviga kärlekens famn.
Slutligen uppstego vi och ämnade åtskiljas. Då höjde sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
