Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föll honom något olämpligt oeh tillochmed oriktigt uttryck.
Så hörde jag honom t. ex. en gång (vid ett sådant tal, som
i föregående pnnkt omnämnes) säga, att rGud beslöt ut*
gifva en del af sin ande" (i stället för: sin son). Dock får
man ingalunda taga saken så, som skulle han hafva
fixerat för sig någon egen lära om gudomens delbarhet, eller
att han eljest i ringaste måtto skulle afsigtligt ha afvikit
ifrån Bibelns och sina andra lärofäders, Wegelii m. fl:s,
lära. Han ville alls icke ha, eller anses ha, någon egen,
ny lära, och såvidt jag förstår, var Ruotsalainens
öfverty-gelse och läroåsigt i hufvudsaken fullt — ja ännu dertill
på ett innerligare sätt, än kanske mången torde vilja tro
— öfverensstämmande med innehållet i Luthers och t. ex.
m •
Nohrborgs skrifter. Afven hans åsigt om nådaståndet och
helgelsen anser jag ha varit öfverensstämmande med
Nohrborgs.
4:o Hvad helgelsen vidkommer, så är det väl sannt,
att jag, fastän jag många gånger var i hans sällskap, icke
minnes mig ha hört honom skHdt och vid namn tala om
helgelse, ebnru sjelfva saken ingalunda blef oberörd, och
jag flere gänger hörde honom nämna om förnyelse.’ Men
det kan jag endast säga härom, att då han talade om det
som hör till bättring, tro, rättfärdiggörelse af nåd, barnsligt
umgänge med Frälsaren o.> s. v., detta skedde på sådant
sätt, ätt man måste få det intryck af saken, eller den
föreställning om tron, att den nödvändigt drifver att älska
och efterfölja Frälsaren och att nfara efter helgelse, utan
hvilken ingen får se Herran". Och jag håller så före, att
icke endast jag, utan ock alla andra, som hörde och nb.
för stodo honom, ej kunde få annat intryck af hans tal,
eller annorlunda fatta hans mening, icke ens de gånger, då
han med sin ystra natur hade några öfverdådigbeter för
sig. Men möjligt kan visst vara, att en eller annan sådan
åhörare efteråt, då det första intrycket gått förbi,
ihågkom-mande och fästande sig vid något enskildt uttryck eller
förhållande, kunnat taga saken annorlunda. Föröfrigt
anser jag, att den som vill yrka, det någon kan hafva en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
