Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af, att han stundom kallade någon närvarande (fullvuxen)
person ”ett barn”, och eu annan ”en yngling”,
uppenbarligen med hänsyftning på andlig ålder i nåden, enligt 1 Job.
2: 12—14 och t. ex. Fresenii utläggning af saken i hans
Kommunionbok,
I allt Ruotsalainens tal framstack ett djupt
medvetande af hela menniskoslägtets bottenlösa förderf och af
Guds fria barm hertighets oändliga djup. Menniskan blef
ett intet; Gud blef allt, och blef outsägligt tillbedjansvärd.
Men de fleste menniskor hade, enligt hans mening, föga
kännedom såväl af syndadjupet, som af nådadjupet.
Äf-ven de kallade och uppriktigt menande menniskorna
(hvil-ka nemligen icke vilja gå med deladt hjert^, eller
nppsåt-ligt hysa några skötesynder) behöfde gå träget i skola,
stafva på Evangelium, villigt lida, försaka o. s. v.,
hvar-under Guds Ande finge gräfva djupare hos dem, rensa
undan hemligt egenrättfärdighets ogräs och andra falska
af-sigter, samt leda dem att under djupare’ andans fattigdom
växa i Guds och Ghristi sanna kunskap. De i noten här
nedan upptagna begge utlåtanden af Fjellstedt låta i mitt
tycke alldeles så, som de särdeles väl skulle passat för
Ruotsalainens mun och sinnelag.* Yttranden i sådan
syftning hörde man ofta af honom. Den sidan af helgelsen,
på hvilken dessa citationer syfta, eller den dagliga förny-
* 1. Fj ellstedt. I hans bibelverk, vid öfversigten efter
Moseböckerna, p. 419, i en not:
”1 sig sjelf är menniskan hvarje ögonblick underkastad den
andliga döden, och behöfver derföre oupphörligt att för själen hem ta lif af
Herrans pånyttfödande och lifgifvande ande.”
2. Fjellstedt, vid Mos. 16: 20.
”Såsom det icke gick an att gömma förråd af detta manna, så
går det icke heller an att lita på den eller den andliga erfarenhet,
man redan genomgått, och de nådegåfvor, som man förut fått; utan
alla trogna behöfva dageligen för själen hemta näring af Herrans hand.
Upphör detta hemtande, så blanda sig de andliga gåfvorna, man förut
haft, med egna gerningar, égenrättfärdighet och ekenkärlek, och det
hela blifver illa luktande, och deruti växer mask.” –––
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
