- Project Runeberg -  Historiska upplysningar om Religiösa rörelserna i Finland i äldre och nyare tider / Del 6 /
89

(1857-1863) [MARC] Author: Matthias Akiander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sig tveune motsatser uppställda, bvilka han icke ens be*
mödade sig att förmedla. Härvid bör dock anmärkas, att
det mest berodde på de personer, b an för tillfallet bade
att göra med, till hvilken sida af saken han böll sig. Det
bände t ex. att först en person inträder, som vill tala med
honom, och han, som i allmänhet ganska säkert och ha-*
stigt uppfattade andliga sträfyandens balt, anseende den
inkomna för en uppriktig, af orp öfver synden betryckt
menniska, framhåller 4Ör henne på ett kärleksfullt sätt
e-vangelii sanningar, kullslår alla de fordringar, hon gjort
sig sjelf, af djupare syndasorg, insigt, vilja ocb kraft till
det goda o. s. v., emedan menniskan i sig intet godt ba*
eller förmår, ber henne direkte med barnsligt förtroende
vända sig till Frälsaren, utan att bry sig om något annat,
och försäkrar, att Frälsaren vill hjelpa henne. Träder så
en annan person in, som tyckes ha att säga ungefär
detsamma, som den förra) men hos hvilken Ruotsalainen dock
förmärker ett invärtes bedrägligt sinne, hvarföre han
direkte slår honom för pannan (med ord nemljgen), säger,
att han alls icke är i den ordning, der han kan frälsas,
att han måste lära känna sig sjelf, sitt fördert m. m., att
menniskan är en frivillig varelse, att Gud icke drager
någon med våld till himmelriket o. s. v. Då menniskor, som
förut varit i uppriktigt andligt sträfvande, råkat i ljumhet
och sömn, och nnder utvärtes anständigt lif k o mm o väl till
rätta med sin gamla kunskap, christendomsskal och döda
tro; så kunde han lifligt förehålla dem bristen på andlig
rörlighet och lifaktighet, alldenstund endast "de som
drif-vas af Guds Anda, äro Guds barn”; föreställde dem, att
de ej med eget loffå trösta sig med Ordet och hålla sig
vid nådelöftena; att de bedrogo sig, då de ej hade, eller
ej brydde sig om Guds Andas besegling på sin tro. (Hit
hör hans: ”tuttava armo” nt m. i det tryckta brefvet till
Kal^jokiboerna.) Hade han åter att göra med sådana, som
för mycket sågo på sig sjelfva och för litet på Herrep,
samt oroades öfver att de saknade goda egenskaper, lif,
rörelser, inre vittnesbörd o. s. v., och läto sig deraf hin-

%

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:11:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amhistupp/6/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free