Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Båsnart han derefter engång fick rådföra sig med
Ruotsa-lainen om saken (till Niskanen tyckes han icke haft
mycket förtroende), öfvergaf han straxt hela den vefvan och
liängaf sig med all uppriktighet åt den fattade sanningen.
Derefter blef han intill sin död det bästa stödet för den
uppriktigare delen af den kallade hopen inom
församlingen, äfvensom den redligaste motståndare till Lyytikäinen,
och öfvade i allmänhet ett särdeles helsosamt inflytande
på dem, som kommo i beröring med hopom. Detta har
jag i mitt sinne konstateradt genom samstämmiga bevis
från flere håll, och det har gjort Olkkonens minne för mig
särdeles kärt. Några manspersoner, som jag ofta
samtalat med, hade vid denna tid, då ännu helt unga, kommit
till inre oro och vändt sig till Olkkonen, för att få råd;
och af deras berättelse finner jag, att Olkkonen meddelat
dem en ren, evangelisk ledning och med synnerlig omsorg,
kärleksfullhefc och insigt vårdat sig om dem. Af alla var
han icke omtyckt. Sjelf uppriktig i sitt sträfvande, kunde
han icke underlåta att säga ut sin mening åt sådana
äf-ven äldre ”väckta", som han såg dragas med girighet,
buksorg, verldskärlek eller andra skötesynder, andlig ljumhet,
skrymteri o. s. v. Sådant ville dock de flesta skyldiga
icke gerna höra af honom, och derigenom blef han
mycket baktalad. Likväl drog det sig dertill, att han blef den
egentliga pelaren eller föreståndaren för de väcktas
eccle-siola, och då han uppträdde vid deras samlingar, segrade
dock medvetandet om hans uppriktiga allvar, äfvensom den
af honom uttalade sanningens kraft, så att motståndarne
icke förmådde offentligen sätta sig emot honom. Sjelf
sträf-vade han icke uppåt eller efter anseende, utan höll sig i
det längsta tillbaka, men blef af samvetet, nöden och
omständigheterna liksom tvingad att nu och då offentligt
uppträda i sammankomsterna. Sista gången hade han, såsom
redan slagrörd, med något otydligt målföre, men med stor
inre kraft, talat vid en sammankomst; och detta tal
qvar-lefver ännu varnande, pådrifvande och uppmuntrande, i
deras minne och sinne, som då voro tillstädes. Likasom jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
