Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ocb skaffa med fraktan och bäivan, att de saliga varda.
Och till den ändan uppmanas de, att se på deras
korsfäste Frälsare, att vaka, bedja, betrakta Guds Ord, pröfva
sig sjelfva, kämpa och strida emot de andeliga fienderna.
Huru skulle allt detta med mera dylikt al dem fordras, om
de icke deruti kunde eller borde något deltaga ocb göra?
Man må likväl icke missförstå oss. Vår mening är
visserligen icke den, att menniskan skall löpa före nåden, och
lägga ut penningar, der intet bröd är, ocb sitt arbete,
der-af hon icke mätt varder samt sålunda söka att bliiva
rättfärdig och helig utan Christus. Nej — det duger icke och
der med kan den ovärdige ocb så djupt förderfvade
menniskan uträtta ingenting godt, utan skadar sig derigenom
på det högsta. Men hon bör giiva noga akt på den
Heliga Andas tuktande, lärande, drifvande och tröstande. Hon
bör på det nogaste vara aktsam på sig sjelf, sitt hjertas
föremål, det intryck det utifrån kunnat emottaga, de
andeliga fiendernas försök. Med ett ord: hon bör vaka öfver
sig sjelf och nåden, såsom ock esomoftast pröfva sitt
tillstånd, betrakta Guds Ord, bedja o. s. v., på det hon måtte
finna, om hon är i förening med sin Frälsare, om hon i
hans förening fortfar att växa i tro, i kärlek och alla
öf-riga andans frukter. Man må icke tro, att detta skulle
föra menniskan bort ifrån Christus, bort från Andans
fattigdom till högmod. Nej — vi äro öfvertygade derom, att
ju trognare menniskan detta skulle göra, ju mera skulle
hon känna sin uselhet, sin ovärdighet, sitt behof af honom;
ocb ju mera hon skulle driivas att hålla sig fast vid
honom. ju mera skulle hon ock känna sig tröstad, lifvad och
stärkt att älska och följa honom öfver allt. Dessutom
leder ju ock deras mening, som du äfven säger, till den
slutsats, att menniskan icke engång i nådens stånd har någon
frihet i viljan. Hon är således efter deras tanke stock och
sten. Men är icke detta falskt? Kan icke menniskan
motstå nådens verkningar, icke den förekommande, men väl
den beredande, verkande och helgande? I haiven icke
velat, heter ju det, och många äro kallade, men få äro ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
