- Project Runeberg -  Historiska upplysningar om Religiösa rörelserna i Finland i äldre och nyare tider / Del 6 /
215

(1857-1863) [MARC] Author: Matthias Akiander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I Pyhäjärvi kapell af Pyhäjoki socken hade åren 1832
och 1833 en mäktig Guds Ändes vind farit fram och
uppväckt en stor del af tolket nr sin syndasömn, under det
en härjande farsot på kort tid bortryckt hundrade tals
men-niskor. De, som blifvit bekymrade om sin frälsning, hade
derefter rådfört sig med bonden Paavo Ruotsalainen från
Nilsiä, som hade många trosbröder i angränsande
Kiuru-vesi församling. Då Pyhäjärvi-boerne äfven stundom
besökte Malmberg, som då var stationerad i Pidisjärvi, så
uppkom härigenom beröring emellan honom och P.
Ruotsalainen, hvilka första gången träffades i Pidisjärvi om
hösten år 1834. Detta första möte aflopp försonligt; men
under brefvexling uppstod påföljande vinter dem emellan en
kollision, hvilken dock inom året åter blef bilagd. Då
Lagus fick böra talas härom, varnade han Malmberg, att
noga vara på sin vakt i umgänget med Savolaksarene och
icke för hastigt inlåta sig i någon förtrolighet med dem,
emedan han befarade, att den beryktade bondpredikanten,
P. Ruotsalainen, kunde hysa verklig sekterism och falsk
lära. Lagus hade nemligen, då såsom alltid, stor fruktan
för all oriktig lära och allt sektväsende, och ville så
mycket mindre sjelf stifta eller höra till någon sekt,
allden-stund han alltid af full öfvertygelse var uppriktigt
tillgif-ven vår Lutherska lära och bekännelse, i hvilken han ville
lefva och dö. Kunde någon med Guds ord öfvertyga
honom om något orätt eller felaktigt, antingen i hans lära
eller förhållningssätt, så kunde ingen vara villigare än han,
att taga förmaningen tillgodo, om den ock kom från den
obetydligaste person. Men då han å andra sidan visste
och allt mer erfor, att den, som uppriktigt vill söka Guds
rike, nödvändigt måste uppbära försmädelse och ovilja af
verlden, så bekymrade det honom föga, att han sjelf af
verldsligt sinnade och andligen blinda menniskor fick heta
sekterisk, pietist, fantast o. s. v., och han ville ej heller
om andra såsom villoandar utropade personer, utan
undersökning, antaga, att de verkligen voro vilsefarande, för det
att verlden ansåg dem sådane. Då han nu således å ena

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:11:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amhistupp/6/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free