Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de sig från verldsbarnens, så att jag lika ofta såg
gråhårs-män vid kortleken, som de yngre i dansen och på
skådespelen. Jag predikade mina turer, foga bekymrad om det
inflytande mitt föredrag hade på mina åhörares hjertan
och uppfångade så mycket girigare de tecken till bifall,
som mitt lyckliga uttal ofta i rikt mått skänkte mig. För
sjukbesök fortfor jag likväl att bysa en hemlig farhåga,
den jag sjelf icke alltid kunde förklara eller afskudda mig.
Jag tyckte mången gång, att öfver det rätta förfarandet
härvid hängde ett täckelse, som icke ännu var borttaget;
bakom detta täckelse anade jag ett obekant land, ett
Atlantis, hvarom jag ej kunde skaffa mig någon nöjaktig
upplysning. Man tröstade mig dock dermed, att år och
erfarenhet skulle i detta fall hjelpa mig till rätta. Jag anhöll
hos några att få jemte dem vara närvarande vid sådana
förrättningar, men de flestes förlägna utseende nödgade mig
att afstå från en uthållande enträgenhet. En äldre,
kunskapsrik och vältalig man tog mig slutligen med sig till
en sjuk. Han anställde uti prunkande ordasätt omständliga
betraktelser öfver lifvets förgänglighet. evighetens salighet,
återseendet i en bättre verld m.m. och uppmanade den af inga
bekymmer ansatta, stocklugna patienten att tro på Försyn,
på försoningens fullgiltighet och höll derefter ett tårmildt
skriftetal, hvaruppå följde absolution och det öfriga. Nu
gladdes jag högligen att hafva lärt en konst, som jag
ansett vara så svår, och som jag likväl nu, till följe af
mina kunskaper och min talegåfva, fann vara så lätt
ut-öfvad.
I denna djupa okunnighet om något bättre, drifvande
mitt embete såsom ett handtverk, tillbragte jag de första
åren af min prestatid, älskad, berömd och aktad af alla.
Då behagade det den barmhertige Guden att uttaga min
själ utur mörkret och föra mig bort från Egyptens osaliga
träldomshus. Närmaste anledningen dertill var följande.
En sommardag, då jag jemte flere prester och
ståndspersoner voro samlade till ett så kalladt nöje eller tidsfördrif,
anmälte man ett sjukbesök som borde förrättas. Vi tyckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
