Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
innebära mycket. Hon bör nemligen icke blott vara
grundligen väckt och således drifvas af ett oaivisligt begär
efter frälsning, utan hon bör ock lyda Jesu ord: kommer
mig alla, som arbeten och åren betungade Matth. 11: 28, d. ä.,
hon bör icke låta draga sig in på lagsens eller
egenrätt-färdighetens väg, utan i sanning komma, såsom en tom och
nådehungrig själ, för att låta sig rättfärdiggöras af idel
nåd och förbarmande. Den förlorade sonens exempel
bevisar tydligen Guds vilja uti detta afseende. Om nu
men-niskan genom ett oriktigt förfarande råkar på afvägar, så
kan man öfverhufvud taget icke tillskrifva detta dröjsmål
Herrans ledning. Rättfärdighet, frid och fröjd äro ju
frukter af det nya lifvet och hvart taga de vägen utan denna
visshet. Pauli ord: jag vet, på hvem jag tror etc. Tim.
1: 12, voro väl icke hans enskilta tillhörighet.
Beträffande min brors egen personliga belägenhet, så
uppmanar mig kärleken att deröfver yttra mig. Måtte den
eviga kärleken uttyda, hvad enfalden framställer! Af brors
skrifvelse synes mig vara klart, att bror ännu icke har nog
ljus i det evangelium, som utan inskränkning bjuder nåd
och rättfärdighet åt alla botfärdiga syndare. (Att här icke
menas kunskaps utan erfarenhets eller trosljus, är afgjordt.)
Bror står ännu och ser sig omkring på alla sidor efter
något, som först borde göras,förrän en fullkomlig benådning
kan för sig gå. Hit hör då afbedjandet af förseelser m. m.,
som ytterst torde kunna härledas från egen rättfärdighetens
grundlösa djup och qvarlemna ingen varaktig frid i
själen; ty Gud har afseende på hjertat, hvilket bör vara
innerligen bevekt af kärlek till försoning. Den förlorade
sonen (allas vår lefvande förebild) hade förstört allt sitt
bland skökor, kanske ock förfört mången; men raka
vägen gick han till sin fader, utan alla förberedelser, och
dermed blef saken afgjord. I Matth. 5:24 afser Frälsaren
naturligtvis såsom öfverallt, icke den yttre försoningen; ty
den kan ofta nog vara omöjlig att verkställa, i anseende
till dödsfall, aflägsenhet m. m., utan det i kärlek till
försoning böjda hjertat. Äfven en rättfärdiggjord själ kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
