Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
paras tuntomerkki, kuka on väärä uskoinen kristitty,
nimittäin, joka tunnustaa ja sanoo itsensä Niskasen ja
Malmbergin ystäväksi. Kah, sitä ei paljo puhutella, se on
vietelty, suruton, ulkokullattu. Yksi antaa yhden nimen,
toinen toisen. Nämät kaksi lahkokuntaa ja niistä syntyneet
monimieliset ihmiset vaivaavat harjaantumattomia ja
heikkoja omia tuntoja arvelemaan, mikä lienee oikeata.
(Mitä kirjoittaja tämän jälkeen puhuu eriseuroista,
vääristä rohveetoista j. n. e. olemme tästä jättäneet pois.)
2. Historiska anteckningar om niskanianismen.
År 1846 i juli månad var det en stor samling af
både österbottniska och savolaxiska väckta hos
sokneadjunk-ten N. G. Malmberg i Lappo socken af Wasa län. Till
och med ”fäderne” Paavo Ruotsalainen, Lars Johan
Niskanen och Wilhelm Niskanen behedrade denna sammankomst
med sin närvaro. Och vid detta tillfälle gjorde jag för
första gången den sistnämndes bekantskap. Han väckte då
hos mig ett godt intryck genom sin grundliga och äkta
finska personlighet. Jag kunde ej annat än mycket
föré-draga honom framför L. J. Niskanen, hvilken föreföll mig
något skrytsam och sqvadronerande. Wilhelm Niskanen
var deremot fulla motsatsen af sin ytliga kusin, ty han var
mycket fåordig, talte litet, men röjde kraft och kärna i det
lilla, han då och då yttrade. Allt ifrån detta första möte
med denne kontemplativa man hyste jag ett visst
förtroende för hans naturliga karakter, och äfven sedermera, då
han begynte röras som ledare för de österbottniska
väckta, och till följd af det stora anseende han som andlig
”fader” fick åtnjuta på dessa orter, blef något bortskämd, ville
jag till det längsta tänka godt om honom. Jag fann väl,
att mannen numera var temmeligen ”faderlig” och
autokratisk ; likväl var det något i hans väsende som anslog mig.
Ty aldrig fann jag hos W. Niskanen détta burleska, råa
och framfusiga sätt, som ofta plägar utmärka ”bondbisko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
