Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
par”; han röjde tvertom äfven ännu en viss älskvärdhet
och — humanitet. Han ådagalade också en stor
vettgi-righet, ett sinne för theologisk spekulation: var mycket
intresserad att inhemta dogmatiska och kyrkohistoriska
notiser, ehuru det måste medgifvas, att han ej med
ödmjukhet åhörde det, som man berättade honom om äldre
theologers forskningar. Sitt eget system behöll han som
absolut fulländadt. Derföre vågade han som en sträng
domare kritisera Luther, Spener, Bengel, Nohrborg och i
synnerhet Schartau, i det han dock, liksom med en slags
undfallenhet, sade om dessa fäder, att de ej ännu ägde det
ljuset, som nu i vår tid framkommit med den finska
lärofa-dren Paavo Ruotsalainen. För denne Paavo Ruotsalainens
äkta och sanna lärjunge utgaf han sig alltid, ja äfven då
han blifvit exkommuniserad af honom. Sista gången då
jag träffade oftanämnde W. Niskanen i Ala Härmä 1852 i
maj månad, frågade jag honom öppet, hvad han nu tänkte
om Ruotsalainen, som skall hafva uteslutit honom ifrån sin
synagoga, och han svarade: ”jag har aldrig dyrkat Paavos
person, och ej heller som en förståndig menniska kunnat
göra det, emedan hans yttre vandel ej varit sådan, att man
efter köttet kunde förälska sig i honom; — mitt
förtroende till Paavo har således ej grundat sig på någon
mensk-lig auktoritets kraf och tvång, utan det sanningens ord, som
Paavo talade, har inträngt djupt i mitt innersta; dervid
måste jag hålla mig, om ock den snart aflidande, svage
mannen, förledd af mina fiender J. Lagus och andra hans
gelikar, på det sista försköt mig: jag är och förblir dock
Paavo Ruotsalainens uppriktiga vän och lärjunge."
Hittills hade jag ännu aldrig med tydliga ord sagt åt
Niskanen, hvad jag tänkte om hans förhållande till Gud, derföre
måste jag nu ärligt varna honom och bedja ”honom, som
redan är en åldrig man, omvända sig ifrån sin villfarande
väg”. Men detta tal behagade icke den uppblåste och
hittills af alla väckta i Österbotten högt uppburne andlige
fadren; han blef deröfver utom sig och sade: onko
saatana sinunkin sovaisnut? (har satan förblindat också dig?)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
