Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L. J. Niskanen med stort loford gåfvo sitt imprimatur åt
denna hans skrift, hadc ej Hedberg sedermera bort undra
sig öfver; ty den paavoitiska lärans grundkar a k ter,
polemiken emot egcnrättfärdighet, utgjorde ju denna boks bela
tendens. Men Hedberg blef med tiden ännu mera
”evangelisk” och ”luthersk” än Ruotsalainen var det: ban ville
utrensa äfven den lilla qvarlefvan, som Ruotsalainen hade
af hallensisk pietism i sig — han begynte således att
polemisera emot all slags ”ikävöiminen”, emot allt ”bidande
och väntande” på barnaskapsvittnesbörd o. s. v. Och
an-märkning8värdt är, att hedbergianismen nu använde
samma vapen emot Ruotsalainens ”pietism”, som Ruotsalainen
förut hade användt emot renquistianismen. Ty i färskt
minne har jag ännu, hurusom några ”evangeliska”
studenter i Helsingfors ville om hösten 1843 utdrifva
viktualie-handlanden G. K:s förmenta pietistiska egenrättfärdighet
genom att tvinga den arme, sjuklige mannen att dricka —
fem glas toddy på en afton! Detta hedbergianismens
väsende vände ock nu den ”finska pietisraen” till en mera
lagisk anda. Men snart återvann den dock sin första
grundfärg i Österbotten. Då W. Niskanen efter år 1846 begynte
leda de väckta på dessa trakter, var åter predikan
helighet och verklära hans allt i allom. W. Niskanen
yrkade både på en väckelse genom lagen, och på ett
tros-lif, som uppkommer genom evangelii predikan. Men i sin
uppfattning af detta evangeliska troslif var han ganska
e-gendomlig. Han lärde, ”att menniskans hufvudsynd ligger
i — egenrättfärdigheten, deri, att hon af naturen vill vara
helig, vill på sin vällustiga naturs grund (hehkuvan
luontonsa perustukselle), d. ä. på dess känningar och drifter
bygga sin rättfärdighet. Men häremot står trons
rättfärdighet i uppenbar fejd. Derföre, så snart menniskan kommit
att finna, att hon är ett blott och bart Adams barn, som
ej har den minsta helighet i sig, utan i stället för
helighet äger satans beläte i all dess vederstygglighet; då är
hon ej mer någon skrymtare: nu låter hon naturen vara
natur och förblifva — natur; aldrig kan hon eller får hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
