- Project Runeberg -  Hon må vara hvem hon vill. Berättelse ur Stockholmslifvet /
20

(1857) Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

omkull och bryta sitt ena ben. Och denna qvinna var
dessutom ung och vacker som en dag — således ännu en
anledning för de nyfikna åskådarne att qvarstanna så länge
som möjligt. Den stackars flickan behöfde hjelp för att
komma hem; men ingen tycktes känna henne, och sjelf hade
hon ej så mycket pengar, att hon kunde bestå sig en åkare.
Jag bar på fickan mina femtio riksdaler, gick derföre hastigt
fram och erbjöd min tjenst, den hon också, efter någon
vägran, mottog.»

»Aha, nu förstår jag, hvart dina pengar togo vägen!»
afbröt Landaler här.

»Ja, det är lätt gissadt», återtog målaren.

»Jag for med flickan först till en fältskärsstuga och
derifrån till den lokal, du sjelf nyss beskrifvit. Den gamla
frun, hos hvilken hon der bor, tycktes, likasom flickan, vara
i mycket små omständigheter, och jag lemnade henne
derföre, emot tysthetslöfte, en summa, att använda till den
ungas ordentliga skötsel.»

»Och sedan blef du sjelf så godt som doktor för henne.

»Det är, min själ, inte för ro skull det heter i »Martha»:

Kärleken
kan dock än
läkarvetenskapen.»


»Du är då alltid lika tokig,»

»Lika klok, ville du säga, och som bevis på det, vill
jag nu föreslå dig att vi på morgonqvisten ta oss ett litet parti.»

»Bräde — menar du det?»

»Ja men! jag tycker det är synd att du har tappat så
mycket och vill nu bereda dig ett tillfälle att vinna igen
en del.»

»Verkligen?»

»Fem psrtier till exempel och en tvåa banko för hvar gång!»

»Fem partier», upprepade Willner för sig sjelf, »kanske
det vore inte så oäfvet ändå. I dag är jag vid godt lynne
och kommer visst att få tur. Nå ja», tillade han högt,
»hvarför inte! — Jag hade visst föresatt mig att inte spela
mer; men en gång är ingen gång.»

Landaler kom nu hastigt på benen, insvepte sig, äfven han,
i sin morgonrock och satt snart med målaren vid spelbordet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:11:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amhmvhhv/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free