- Project Runeberg -  Hon må vara hvem hon vill. Berättelse ur Stockholmslifvet /
21

(1857) Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Jag har i dag litet bättre tid än vanligt», sade den
sednare ursäktande, »och, som sagdt är, en gång är ju
ingen gång.»

»Vinner du», sade Landaler nu, »så skrifva vi af det
på din revers; men skulle jag vinna, hvilket jag då inte
tror, så måste du antingen ut med kontanter eller en ny
lapp till ordres och vid anfordran.»

»Får gål»

Och nu rullade tärningarne åter, efter en lång hvila, i
sitt bräde och brickorna flyttades hastigt framåt, medan de
vanliga speltermerna högt utropades. Målaren hade, att börja
med, god tur, men blef af sin vanliga medgång öfvermodig
och oförsigtig och slutade första partiet med att bli Jan.
På samma vis i andra och tredje partierna. I det
fjerde uppstod tvist om, huruvida Landaler flyttat brickorna
så alldeles rätt efter hvad tärningskastet utvisat; men då
ingen tredje person dervid kunde bli skiljedomare och hvar
och en envist vidblef sin mening, så fick saken ha sin gång,
och Willner blef äfven nu Jan.

»Nu går borup!» ropade Landaler, och sista partiet
börjades.

Efter många omvexlingar kom lyckan här ändtligen på
målarens sida; men, vid ett nytt tärningskast af Landaler,
flyttade denne en af sina brickor helt behändigt till en plats,
ett steg längre än han hade rättighet till och hvarigenom
hans spel vann betydligt i styrka.

»Du tar nästan fort!» anmärkte Willner.

»Kanske det var orätt?»

»Ja, inte annat än jag kunde se. Din bricka stod der
och du flyttade den dit eller åtta steg i stället för sju.»

»Det var osanning; brickan stod inte der, utan der.»

»Nå, det är då inte första gången, sådant här sker;
och hade jag i tid gifvit akt derpå, så skulle du väl nu
knappast ha någon revers på hundratjugufem riksdaler.»

»Kan du också bevisa hvad du säger?»

»Bevisa? — Den der saken känner du säkert sjelflika väl
som jag. Några bättre vittnen har jag visserligen inte.»

»Nå, så tig då, att vi få slut på spelet en gång!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:11:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amhmvhhv/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free