Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Spring förut, du, och säg, att jag straxt kommer
efter!» ropade målaren åt brefbäraren, hvilken dervid genast
lemnade rammet och med snabba steg skyndade utfor
trapporna.
»Bror Landaler!» sade Willner, då gossen var borta,
»här har händt en stor olycka; flickan, som vi i dag talat
om, ligger rent för döden och jag måste straxt dit. Gör
mig derföre nu den tjensten och låna mig ett par riksdaler,
att jag kan ta mig en häst och fara dit bort. Jag kan då
möjligen också hinna upp i slottskansliet. Kommer jag inte
dit, så kan jag ju genast bli bysatt; och det vore ju
förfärligt, när den stackars Anna är så illa sjuk.»
»Sannerligen infor Gud, om jag sjelf har några pengar
i dag,» svarade Landaler och drog ögonbrynen högt upp i
pannan, hvilket skulle uttrycka deltagande; »men gå, du,
laga dig bort. Jag lofvar dig emellertid, på min heder,
att gå upp i slottskansliet och mana godt för dig hos
griphumrarne, så att du åtminstone får en eller ett par dagar
på dig.»
»Litar jag på det då?»
»Det kan du med all visshet göra!» försäkrade
Landaler och rynkade pannan så mycket han förmådde.
»Jag beklagar dig, min vän,» tillade han, i det han
vänligt klappade målaren på axeln. »Jag har nog ett hjerta,
jag ock, fastän jag ofta blir misskänd.
Härigenom något lugnad, begaf sig Willner nu
skyndsamt på vägen. Den första upptäckt han härunder gjorde,
var den, att stadens klockor voro nära en timme längre
framskridna, än hvad de, enligt Landalers uppgift, borde
vara, men han reflekterade ej vidare häröfver, utan hade
blott tanken fästad på den stackars Anna, hvilken han
kanske nu skulle träffa på dess dödsbädd — en föreställning,
som djupt grep honom, enär han hade att förebrå sig, att
han på senare tiden ej visat henne samma ömhet, som förr.
Ändtligen var han vid sitt mål, och nu gick han ej
längre, utan kom, med den lifligaste ängslan uttryckt i
hvarje anletsdrag, inrusande i de båda fruntimmernas rum.
Men den sjuka? — Hon satt som vanligt vid sitt
handarbete och såg lika frisk ut, som då han sist besökte henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
