Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Och den vackra parken längst till höger, med bergen
p& andra sidan?»
»Det är Sinkens damm - en vacker promenadplats.»
»Skall vara det; men jag har ännu aldrig kommit att
gå dit.»
»När jag får mitt arf en gång,» inföll Habenicht, »så
har jag, min själ, lust att göra ett anbud på den platsen,»
»Jag skulle tycka ännu mer om den,» återtog
chorsångaren, »om den gjorde mer skäl för sitt namn.»
»Hur då?»
»Jo, om Sinkens damm hade vatten i stället för trän,
så kunde vi här från vår upphöjda plats möjligen få njuta
af samma syn, som kung David från taket af sitt palats.»
Samtalet afbröts här af gubben Alrich, som just nu
spelade upp en vacker Wermlandspolska, hvarvid Haller och
Habenicht genast började svänga om med hvarandra, så att
det stod herrliga till.
»Hej lustigt Leben! ropade chorsångaren; »så här skall
det gå till i riddarsalen.»
»Kallas det här rummet såP» frågade den nykomne.
»Ja,» svarade Haller, »men nog måtte det ha varit
simpla riddare, som den fått namn efter.»
Den gamles spel antog nu plötsligen en ny karakter,
och i stället för den lifliga, stormande polskan, öfvergick
han i en hast till ett ljuft, smekande adagio, cch man såg
härunder hans ögon fuktas och läpparne lätt darra.
Var det väl musiken, som så rörde hans hjerta?
Nej, icke i närvarande ögonblick; men det var tanken
på den förlorade friheten, det var hågkomsten af ett fredligt
hem, som i detta ögonblick skakade hans inre. När han
nyss med stråken framkallade den sprittande polskan, såg
han sina små under muntert ras svänga om i rummet; men
då han ur strängarne framlockade det försmältande adagiot,
hörde han sina älsklingars gråt och jemmer för den
förlorade fadrens skull — såg en öm moder, med illa dämpad
smärta, söka nedtysta deras klagan.
»Den stackars gubben!» hviskade Haller till målaren.
»Han sitter inte här genom eget förvållande, utan för en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
