- Project Runeberg -  Hon må vara hvem hon vill. Berättelse ur Stockholmslifvet /
56

(1857) Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Besinna, kära moster,» svarade Anna ursäktande, »han
vet troligen inte, att det är jag, som har löst ut honom i
dag; och då var det väl mindre underligt, om han blef
litet jaloux, när han såg en främmande herre här, vid
samma tid, som han visste att jag kunde tro att han ännu
satt qvar på gäldstugan.»

»Kan visst så vara; men bättre kunde han ha burit
sig åt, än han nu gjorde.»

Fru Alin hade ännu flera anmärkningar att göra mot
Willner, men Anna besvarade dem alla med saktmod och
sökte, så vidt i hennes förmåga stod, mana godt för den
frånvarande.

Och när denne dagen derpå uppstigit, fick han till och
med från henne en biljett af följande innehåll:

»Gode Carl!

Då jag såg, hvilket obehagligt intryck det i går aftse
gjorde på dig, att hemma hos oss finna en främmande
person, får jag härmed upplysa dig om, att denne kort före dig
anländt och af moster Alin beställt blommor för sin frus
räkning, som han ville surprenera med en sådan present på
hennes födelsedag. Jag har nu sagt dig verkliga
förhållandet och är öfvertygad, att så väl ditt omdöme som ditt hjerta
skola fälla en lindrigare dom, än de i går tycktes göra.

        Din tillgifna Anna.»

»Jag älskar att tro, det dina ord äro sanningens,»
svarade målaren härtill, »och jag måste i och med detsamma
äfven erkänna, att jag i går visade mig alltför häftig och
till och med ohöflig. Men jag vill nu äfven, å min sida,
lemna en upplysning, som helt säkert, åtminstone i någon
mån, skall ursäkta mitt förhastade uppförande.

»Du må således veta, att den person, som i går
beställde blommor hos er, vår just den Landaler, om hvilken
jag redan så ofta talat — han, genom hvars baksluga
tillställningar jag i går blef bysatt.

»Huru skulle jag väl blifva till mods, då jag såg denne
— den oförskämdaste bland män — vid din sida? — Blotta
tanken derpå kommer ännu mitt blod att sjuda; och blefve
jag vittne till flera sådane scener, som gårdagens, fruktar
jag, att jag vore mäktig till en hämnd, som skulle komma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:11:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amhmvhhv/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free