Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Målaren såg sig ensam i rummet och tog plånboken
från bordet.
»Jag vill bara se efter,» tänkte han, »om min revers
ännu är qvar, eller om han redan är lemnad till någon annan.»
Landaler hade nemligen för ej längesedan hotat
dermed, om icke Willner snart betalade in åtminstone en del
af sin skuld.
Målaren öppnade alltså boken och igenkände der lätt
bland de andra papperen sin sedel. Men i och med
detsamma han såg denna för sina ögon, vaknade hos honom den
tanken: »Tänk om jag skulle ta tillbaka den här!» Han
tvekade ett ögonblick, men invände derefter sjelf: »Nej, det
vore ju att stjäla!... Men, »började han nu att resonnera,
»är icke åtminstone större delen af den här summan
tillkommen på oärligt vis, genom spel och bedrägeri —
således genom stöld — och kan det väl egentligen vara någon
synd att taga tillbaka, hvad en annan förut frånstulit mig?
— Men det är sannt, en del af pengarne äro för hyra och
sådant. Det är likväl minsta delen, då jag beräknar alla de
riksdalrar jag betalat för att få anstånd med betalningen.
Hvad han med rätta har att fordra, kan jag ju betala honom.»
Så resonnerade han, men stod ännu tvekande och
vägde plånboken i handen, då plötsligen ett litet trekantigt bref
föll derutur. Han upphemtade det genast och kunde dervid
ej afhålla sig ifrån att äfven betrakta utanskriften och läste
der med största förvåning: »Till mamsell Anna Carlsson.»
Vid denna syn voro alla tankar på reversen försvunna;
ty det var nu svartsjukan, som kom att ensam beherrska
honom. Och då han nyss kännt sig frestad att bemäktiga
sig den oftanämnda skuldförbindelsen, så blef det nu i
stället fråga om, huruvida han skulle lägga det funna brefvet
tillbaka på sin plats eller sjelf behålla det. »Måhända finge
han af denna biljett den säkraste upplysningen om
Landalers förhållande till Anna — kanske berodde både den
senares och Willners hela framtid på kännedomen af dess
innehåll. Tillgreppet af denna breflapp borde sålunda göra
dem båda ett verkligt gagn, hvaremot dess förlust
omöjligen kunde förorsaka Landaler annat, än på sin höjd en
inbillad skada.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
